Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1797-1799 - Riksdagen 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Italien ledo det ena nederlaget efter det andra, och utom Savojen och Nizza var, vid årets slut, Genua den enda ort, som fransmännen ännu hade qvar i Italien.
I Schweiz hade Massena bättre upprätthållit franska vapnens anseende mot österrikarne under erkehertig Carl, och sedan erkehertigen dragit sin styrka längre norrut till trakten af Mannheim, slog Massena ryssarne under Korsakow så i grund, att de måste draga sig tillbaka ända till Böhmen, och kejsaren, i harmen öfver dessa motgångar, lät hela ryska styrkan under vintern tåga hem.
Icke bättre framgång hade en förenad rysk och engelsk styrka, som i slutet af Augusti landstigit å Heldern i norra Holland, för att återställa arfståthållaren i sina rättigheter, hvilka vid den nya Bataviska republikens upprättande blifvit honom beröfvade. Sedan de landstigna trupperna i början lyckats bemäktiga sig några holländska städer, blefvo de den 6 Oktober af en förenad fransk och holländsk styrka slagna och nödgades den 18 Oktober ingå en kapitulation, genom hvilken fritt återtåg beviljades dem, mot frigifvande af 8,000 franska fångar i England.
Ryske kejsaren hade sålunda haft föga heder eller nytta af sitt deltagande i koalitionen mot Frankrike och följaktligen voro äfven utsigterna föga lofvande för Sverige att deltaga deri, hvarföre man ock, å svenska regeringens sida, inskränkte sig till det ofvannämnda försvarsfördraget, genom hvilket Sverige icke förbundit sig till något deltagande i de ryska krigen, utom derest Ryssland blefve anfallet.
Mot slutet af året skedde en ny statshvälfning i Frankrike. Bonaparte hade, vid underrättelsen om fransmännens motgångar i Italien, lemnat Egypten och skyndat hem för att erbjuda republiken sin tjenst. Till honom slöto sig de många, som voro missnöjde med direktoriets styrelse, och den 9 November blef denna styrelseform upphäfd, en provisorisk regering inrättades, bestående af tre konsuler, och en ny statsförfattning utarbetades, hvilken antogs den 13 December. Enligt densamma anförtroddes hela verkställande myndigheten åt en förste konsul, med en andre och tredje såsom hans närmaste rådgifvare, och makten lades så öfvervägande i förste konsulns hand, att statsskicket i sjelfva verket blef monarkiskt, ehuru under republikansk form. Konsulerne valdes för tio år och till förste konsul utsågs Napoleon Bonaparte, Frankrikes segerrikaste härförare, som ock från denna tid blef Frankrikes verklige beherskare.
Så hade förhållandena utbildat sig, då svenska ständerna sammanträde till riksdagen i Norrköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
