Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1800
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reservation rörande bevillningsfrågans afskiljande från hemliga utskottets betänkande blefve gällande, i fall ja vunne, hvilket landtmarskalken ånyo förklarade förstås af sig sjelft, samt framstälde följande voteringsproposition, som af adeln antogs: »Den som bifaller hemliga utskottets betänkande i hela dess vidd, skrifver ja, den det ej vill skrifver nej; vinner nej företages betänkandet punktvis till skärskådande och afgörande». Härefter företogs voteringen, som utföll med 78 ja och 36 nej i första klassen, med 66 ja och 45 nej i den andra samt med 80 ja och 81 nej i den tredje, så att på det hela utskottets betänkande bifölls med en temligen svag majoritet, hvarefter adeln åtskildes.
Den 29 Maj samlades adeln för att justera protokollet, hvaraf ett utdrag borde afgå till de andra stånden, med underrättelse om adelns beslut, rörande finansbetänkandet. Så snart detta protokollsutdrag blifvit uppläst, yrkade Carl De Geer, att förbehållet i afseende på bevillningen måtte inflyta i expeditionen; men detta bestreds af Toll, som yttrade: »På ett högtidligt sätt och på en tydlig proposition är hemliga utskottets betänkande antaget i hela sin vidd, ej med något förbehåll, enär ett sådant ej fans i kontrapropositionen och hvilket, om det än der influtit, hade vid voteringen bortfallit. Det ligger således, enligt riddarhusordningen, i landtmarskalkens makt att låta verkställa ridderskapets och adelns beslut, och jag anhåller att herr grefven och landtmarskalken måtte låta deputationen afgå». Landtmarskalken förklarade ock, att något förbehåll icke finge i protokollsutdraget inflyta, hvilket föranledde stort buller och många häftiga yttranden från oppositionen. Slutligen fick dock friherre Carl De Geer ordet och yttrade: »Jag bestrider alldeles icke, att expeditionen må afgå; men som jag alltid trott, att ridderskapets och adelns säkerhet legat allra bäst förvarad uti landtmarskalkens ord, så hade jag äfven trott att landtmarskalkens yttrande till protokollet skulle vara en visshet för ridderskapet och adeln, att derifrån aldrig kunde afvikas, och af denna orsak tror jag, att tillägget i protokollsutdraget bör ega rum. Men skulle herr grefven och landtmarskalken återtaga sina ord, då har jag ej mer att utlåta mig härom.»
I detta yttrande instämde största delen af oppositionens ledamöter, och oppositions-yttringen mot landtmarskalken var så kraftig, att denne tycktes börja vackla; men då inföll Toll med fast stämma: »Jag upprepar, att expeditionen är enlig med propositionen, och uppmanar herr grefven och landtmarskalken att utöfva sin makt och myndighet, att afskicka deputationen». Dessa ord bestämde landtmarskalkens beslut, och han förklarade nu, att hans åberopade yttrande icke kunde innebära annat än hans enskilda öfvertygelse, och att adeln egde sin öfverläggningsrätt om bevillningen öppen, när det blefve fråga om dess fördelande, hvilket inträffade, då bevillningsutskottets betänkande till adeln inkomme.
Denna förklaring, att hvad landtmarskalken under utöfningen af sitt embete yttrat endast finge betraktas såsom uttryck af hans enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
