Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Riksdagen 1800
- Sveriges inre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finansåtgärderna, och i allmänhet efterlemnade denna riksdag ingen anledning till belåtenhet, men många till missnöje, likasom den äfven öfvertygade många, att det mått af frihet, som genom förenings- och säkerhets-akten blifvit tillmätt svenska folket, icke var tillfredsställande. Riksdagen år 1800 var ock den sista, under hvilken denna grundlag blef gällande.
Sveriges inre förhållanden, 1800—1805.
De, hvilka hade mesta inflytande på regeringsärendena, voro fortfarande riksdrotsen grefve Carl Axel Wachtmeister, som oveldigt och insigtsfullt handhade justitie-ärendena, lyckades genom sin fasthet afböja mången despotisk åtgärd och var ett pålitligt stöd åt konungen, med detsamma han gjorde sig allmänt aktad af folket; vidare statssekreteraren Carl Lagerbring och generallöjtnanten friherre Johan Christofer Toll för krigsärendena, den förre lika redbar och noggrann vid förslags utarbetande, som den senare fyndig i deras uppgörande och nitisk vid verkställandet, samt statssekreteraren Mathias Rosenblad och statskontorets chef presidenten Carl Erik Lagerheim, båda lika framstående genom öfverlägsen embetsmannaduglighet. I ledningen af utrikesärendena hade konungen ett erfaret, skickligt och varsamt biträde i Fredrik Wilhelm von Ehrenheim, som sedan 1795 förestod hofkanslersembetet. Regeringsärendena voro sålunda i goda händer, och de män, som hade ledningen af förvaltningens särskilda genar, både egde och förtjenade i hög grad konungens förtroende.
Natten efter riksdagens afslutande afreste konungen till Stockholm och gjorde, åtföljd af Toll, statssekreteraren för utrikesärendena Zibet m. fl., ett besök i Pomern, der, vid konungens återresa till Stockholm mot slutet af månaden, Zibet qvarlemnades, för att med landständerna träffa åtskilliga ekonomiska anordningar, hvaraf följden blef 20,000 rdrs tillökning i kronans inkomster.
I Maj 1801 återsyntes vid svenska hofvet Gustaf III:s förre gunstling Gustaf Maurits Armfelt, som 1794 blifvit, såsom sitt fäderneslands förrädare, dömd från lif, ära och gods, men hvilken dom blifvit år 1799 upphäfd, dock utan att Armfelt förr än nu återvändt till Sverige. Han blef nådigt mottagen af konungen och äfven förestäld för drottningarna; men hertig Carl undvek att gifva honom företräde genom att resa till Rosersberg. Armfelt gjorde sedermera försök att vinna revision af sin rättegång, under föregifvande att man derunder företett falska bref i hans namn; men när dessa bref nu granskades, voro de så ögonskenligt af honom egenhändigt skrifna, att deras äkthet icke kunde bestridas. Härigenom förföll ock all fråga om hans återinsättande i något embete. Konungen tillät ej ens, att han återtog det rum i svenska akademien, hvarifrån han blifvit utesluten, och efter sex veckors vistande i Stockholm lemnade han åter Sverige.
Den 28 Maj blef hofkansleren Fredrik Wilhelm von Ehrenheim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0541.html
