Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hästar stodo vid hvarje skjutsombyte till hans förfogande. I Petersburg blef han på det mest lysande sätt mottagen, och den ena praktfulla festen aflöste den andra. Kejsaren hade också, i följd af den fasthet Gustaf Adolf visat under sitt förra besök i Petersburg, fått en ganska hög tanke om honom, och den blef fullt rättfärdigad af hans första uppträdande äfven nu. Den unge konungen iakttog mycken värdighet, talade icke mycket, men lade sina ord väl och ingaf, vid en flyktigare bekantskap, en fördelaktigare föreställning om sina egenskaper, än han motsvarade, när man lärde känna honom närmare. Det dröjde ock ej särdeles länge, innan vänskapen mellan de båda regenterne, som i början syntes blifva mycket förtrolig, begynte kallna. I sjelfva verket voro båda alltför egensinniga, misstänksamma och besynnerliga samt hyste alltför hög tanke om sig sjelfve, att de skulle kunna trifvas länge tillsammans.
Innan detta kallare förhållande inträdde, hade emellertid den 16 December en konvention mellan båda rikena blifvit afslutad till betryggande af de neutrala makternas handel och sjöfart. I denna konvention utsattes uttryckligen hvilka varor voro att betrakta såsom krigskontraband och således icke finge föras eller försäljas till någondera af de krigförande makterna; men alla andra artiklar skulle obehindradt kunna föras öfver allt. De förbundna makterna förklarade tillika sig icke längre tillåta, att neutrala makters rättigheter gjordes beroende af ett sjelfrådigt uttydande, grundadt på enskilda och af ögonblickets fördel verkade intressen, utan hade öfverenskommit, att alla fartyg kunde obehindradt segla från hamn till hamn samt vid kusterna af krigförande nationers länder; att de varor, som tillhörde dessa krigförande makters undersåtar, vore fria, då de på neutrala skepp fördes, med undantag af kontraband; att endast den hamn borde anses för blokerad, hvilken af tillräckligen nära stationerade örlogsfartyg vore så spärrad, att inlöpandet derstädes icke utan ögonskenlig fara kunde äfventyras; att det fartyg, som styrde kosa till en blokerad hamn, icke kunde anses hafva brutit emot denna konvention förr, än då det, ehuru af den, som förde befälet vid blokeringen, om dess blokering behörigen underrättadt, icke desto mindre sökte med våld eller list der inlöpa; att neutrala fartyg icke kunde anhållas utan på tydliga grunder; att de utan uppehåll borde afdömas; att rättegången alltid borde vara enformig, skyndsam och laglig; att, utom den ersättning, som tilldelas dem, hvilka gjort förluster utan att hafva brutit blokad, äfven en full upprättelse borde lemnas för den oförrätt, hvilken blifvit deras majestäters flaggor tillfogad, samt att, då befälhafvaren öfver det eller de örlogsfartyg, som betäcka en konvoj af ett eller flera handelsfartyg, förklarat dem icke ega något kontraband ombord, borde sådant förhindra allt visiterande så väl om bord å örlogsfartygen som å de till konvojen hörande handelsfartyg. För att i enlighet med dessa grunder skydda sina undersåtars handel och sjöfart skulle båda makterna utrusta ett mot ändamålet svarande antal örlogsskepp och fregatter samt bistå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
