Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra vid alla tillfällen, när omständigheterna det påkallade, äfvensom understödja hvarandras besvär hos den makt, hvars örlogsfartyg eller kapare förgripit sig mot endera af de förbundna makternas fartyg, likasom de äfven skulle gemensamt försvara hvarandra, derest de i följd af denna konvention blefve ofredade, samt med förenad styrka bemöda sig att vinna så väl nöjaktig upprättelse för deras flaggors förolämpande som ersättning för de af deras undersåtar lidna förluster.
Vid ratificeringen af detta fördrag uppstod emellertid mellan båda regenterne en tvist, som hotade att åter bryta det nya förbundet. Gustaf Adolf hade så väl i fördraget som vid ratificeringen kallat sig »arfving till Danmark och Norge», hvilket han, såsom son af en dansk prinsessa, infört i svenska konungatiteln; men detta ville kejsar Paul ej medgifva för att icke anses godkänna anspråk, dem hans andra bundsförvandt, Danmarks konung, kunde ogilla, och härom fördes långa underhandlingar, hvilka dock slutade med att de anmärkta orden fingo qvarstå. Kejsaren dolde dock ej sitt missnöje häröfver, och äfven andra tvister tillstötte af rätt småaktiga anledningar, så att Paul slutligen lät temligen tydligt förstå, att han ej längre eftersträfvade äran att vara Gustaf Adolfs värd i Petersburg; men detta tycktes ingenting bekomma denne, som slöt sig närmare kejsarens äldste son, storfursten Alexander, i samma mån faderns vänskap syntes kallna.
Slutligen lemnade dock Gustaf Adolf Petersburg den 27 December och kom, efter en ganska besvärlig färd öfver Ålands haf, till Stockholm den 11 Januari 1801. Der hade redan, med anledning af det ingångna fördraget, den 23 December 1800 blifvit utfärdadt ett nytt reglemente för svenska handelssjöfarten under krigstider, och genast efter konungens hemkomst vidtog man åtskilliga anstalter för att mot befarade anfall från England skydda Sveriges vestra kust och sundet. Engelska regeringen hade ock, så snart den afslutade traktaten blifvit bekant i London, den 14 Januari 1801 lagt embargo på alla svenska, ryska och danska fartyg i britiska hamnar, hvarefter på samma sätt förfors med engelska fartyg i svenska hamnar. I medlet af Februari lemnade engelske härvarande ministern Talbot Stockholm och svenske ministern friherre C. A. Ehrensvärd återkallades från England. Vid samma tid gaf ock engelska regeringen sina befälhafvare i Vestindien befallning att genast taga dervarande svenska och danska öar i besittning, och tillika utrustades en stark flotta att afgå till de nordiska farvattnen.
Ett öppet fredsbrott med England tycktes sålunda förestå, och i medlet af Mars sammandrogos å Sveriges södra och vestra kuster nära 30,000 man under generallöjtnanten Tolls och generalmajoren friherre Fabian Wredes befäl. Tillika förordnades Toll till generalguvernör i Skåne, med ganska vidsträckt myndighet. Redan i början af Februari hade konteramiralen C. O. Cronstedt blifvit sänd till Köpenhamn, för att med kronprinsen af Danmark, som under Christian VII:s sinnessvaghet fortfarande var detta rikes regent, öfverlägga om en gemensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
