Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvarsplan för sundet. Härom rådgjordes äfven vid ett möte mellan Gustaf Adolf och danske kronprinsen i Helsingborg den 6 Mars, och konungen erbjöd då att befästa östra sidan af sundet, der detta var smalast, men hvilket af kronprinsen afböjdes.
Kort derefter afgick den 12 Mars från Yarmouth en engelsk flotta af 25 linjeskepp, 3 fregatter och 21 mindre krigsfartyg under amiralerne Parker och Nelson samt visade sig redan den 19 Mars i Kattegat. Följande dagen erhöll konteramiralen friherre Magnus Palmquist, som fått befälet öfver en svensk eskader af 7 linjeskepp och 3 fregatter, befallning att från Carlskrona genast afsegla till Öresund samt der lägga sig i trängsta delen af farvattnet, der försänkningar tillika skulle göras, så att detsamma skulle kunna med utsigt till framgång försvaras mot den vida öfverlägsna engelska flottan. Några dagar derefter, den 24 Mars, reste Cronstedt åter till Köpenhamn för att meddela danska regeringen denna plan, och tillika fick högste befälhafvaren i Carlskrona, amiralen grefve Clas Adam Wachtmeister, befallning att ej försumma någon minut, natt eller dag, för att så snart som möjligt få svenska flottan afsänd till sundet. Konungen, som väntat ett anfall mot Göteborg och derföre en tid uppehållit sig vid vestkusten, men erfarit att engelska flottan alltjemt styrde söderut, utan att oroa svenska kusterna, återvände derföre till Skåne för att vara närmare de händelser, som tycktes förestå åt detta håll.
Engelska flottan, som den 28 Mars visat sig vid Selands norra udde, styrde på morgonen den 30 med gynnande vind in i sundet. Förgäfves sökte man genom en stark kanonad från Kronoborgs fästning förhindra det; flottan, gynnad af vinden, höll sig nära intill svenska kusten, der inga batterier funnos, och låg redan vid middagstiden utan förlust på redden vid Köpenhamn. Om svenska eskadern nu hade utlupit för att förena sig med danska flottan, skulle den ofelbart hafva före föreningen fått att uthärda en strid mot den tredubbelt starkare fienden. Möjligen inverkade dessa betänkligheter på grefve Wachtmeister och friherre Palmquist, ty de förklarade, att vinden ej tillät eskaderns utlöpande, men icke desto mindre kom från konungen förnyad befallning, att svenska eskadern genast skulle utlöpa och förena sig med den danska för att deltaga i den förestående striden. Emellertid gjorde 12 engelska linjeskepp, jemte några fregatter och bombskepp, under Nelsons befäl den 2 April ett anfall emot den danska försvarslinien af blockskepp och flytande batterier, bakom hvilka den danska flottan låg skyddad. En ganska häftig strid uppstod, som varade i fem timmar, och Nelson erkände sjelf, att han under de 54 sjöstrider, i hvilka han deltagit, ej sett exempel på ett sådant hjeltemod, som danskarne här visade. Gustaf Adolf åskådade sjelf striden från ett högt torn i Landskrona, väntande hvarje ögonblick att se svenska flottan ankomma; men i stället kom från Wachtmeister rapport, att den ej kunde afsegla förr än samma dag. Den hindrades likväl fortfarande af motvind att utlöpa, och under tiden hade danska försvarslinien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
