Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro de nordiska farvattnen fria från engelska krigsfartyg och handeln återtog sin obehindrade gång. Sverige återfick äfven två uppbringade ostindiska kompaniet tillhörande fartyg, som med rika laddningar återkommit från Canton och hvaraf det ena med betydande vinst försålde sin laddning i Holland, men det andra förgicks utanför engelska kusten i November samma år. Med återställandet af de uppbringade konvojerna dröjde man dock fortfarande, ehuru svenska regeringen genom en konvention af den 30 Mars 1802 biträdde det fördrag, som den 17 Juni 1801 blifvit ingånget mellan England och Ryssland, genom hvilket neutrala makters handelsfartyg förklarades berättigade att segla till krigförande nationers hamnar och vid deras kuster, äfvensom att varor å neutrala fartyg vore fria, undantagande krigskontraband, hvilket uttryck närmare bestämdes; men deremot medgafs den länge omtvistade visitations-rätten, hvilken dock inskränktes till den krigförande maktens krigsskepp, men icke skulle få utöfvas af kapare eller andra örlogsflottan icke tillhörande fartyg. Den 25 Juli 1803 ingicks en ny konvention mellan Sverige och England, genom hvilken närmare bestämdes hvilka varor skulle betraktas såsom krigskontraband, dem krigförande makters kryssare vore berättigade att uppbringa, så väl som de fartyg, hvarå de fördes, om dessa gingo till fiendes hamnar.
England var då åter i krig med Frankrike. Detta hade sedan freden i Luneville satt sig i besittning af Piemont och hertigdömet Parma, hvilket England begagnat såsom anledning att undandraga sig det genom freden i Amiens utfästa återlemnandet af Goda Hoppsudden och Malta. Efter flera stridigheter härom förklarade England krig i Januari 1803, hvarefter en fransysk här bemäktigade sig det hannoverska området, som tillhörde konungahuset i England, hvaremot från Englands sida våldsamheterna till sjös åter begynte.
Sådana voro de politiska förhållandena, då Gustaf Adolf i slutet af Juli 1803 anträdde sin långvariga utrikes resa. Mellan Sverige och Frankrike rådde då ännu ett vänskapligt förhållande, ehuru konungen personligen emot den nye herskaren i Frankrike hyste föga vänliga tänkesätt, hvilka under vistandet i Tyskland blefvo allt mera fiendtliga, hvartill flera anledningar samverkade.
Gustaf Adolf var så väl i Carlsruhe som under resan dit omgifven af en mängd franska emigranter, som gjorde allt för att hos honom ingifva samma hat mot förste konsuln och sakernas nya ordning i Frankrike, som de sjelfve hyste. De upphörde icke att prisa konungens högsinthet, hans stora politiska planer och den ära, han skulle förvärfva genom att verka för Bourbonska husets återställande och återföra den gamla ordningen i Europa. Han lofvade ock flere bland dessa emigranter det skydd de begärt, i fall de genom franska styrelsens inflytande skulle nödgas lemna Tyskland. Med hertigen af Enghien, tillhörande den Condéska grenen af franska konungahuset och nu bosatt i grannskapet af Carlsruhe, började han en förtrolig brefvexling samt trädde äfven, enligt all sannolikhet, från denna tid i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
