Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges yttre förhållanden, 1800-1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ansåg sig likväl tillräckligt röja sina tänkesätt, då han erbjöd den landsflyktige Ludvig XVIII en tillflykt inom svenskt område, i händelse omständigheterna skulle tvinga honom att lemna det land, der han dittills funnit skydd.
Under tiden lät förste konsuln, som i Augusti 1802 blifvit förklarad innehafva detta embete för lifstiden, den 18 Maj 1804 utropa sig till fransmännens kejsare Napoleon I. Genast fick Armfelt befallning att i Wien föreställa kejsar Frans II »den förfärande immoraliteten och faran för alla suveräner, som det skulle medföra att i äfventyraren, som ännu rök af en lysande ättlings af familjen Bourbon blod, erkänna en kejsare, som från första början af sin makt omgifvit sig med mera glans och uppträdt med större anspråk än någon af Europas yppersta suveräner». Kejsar Frans tycktes likväl ej se saken ur denna synpunkt, utan yttrade tvärtom sin belåtenhet att finna folkmakten i Frankrike besegrad och detta rike åter från republik förvandladt till monarki. Armfelt fortfor emellertid att göra föreställningar, och det med sådan häftighet, att kejsaren slutligen begärde hans återkallande, och i Juni 1804 lemnade Armfelt Wien.
Någon tid derefter sammanträffade Gustaf Adolf med Armfelt i Prag och yttrade der i en större krets, så att rätt många kunde höra det: »Hvad Bonaparte redan gjort lemnar ej något tvifvel om hvad han ännu kommer att företaga. Genom ett mord har han banat sig vägen till kejsaredömet, och jag är öfvertygad, att han skall använda samma medel för att upprätthålla det. Lika djupt omoralisk som corsikanskt hämdgirig, har han vant sig att trotsa samvetsqvalen, och brottet är för honom endast en svaghetssynd, så snart han finner det nyttigt för sina intressen.»
Dylika yttranden blefvo ej obekanta för den nye kejsaren i Frankrike, och han hämnades genom att i Monitören, Frankrikes officiela tidning, införa åtskilliga för konungen personligen sårande uppsatser under flera loford för svenska folket, hvarigenom konungens hat mot Napoleon blef ännu mera oförsonligt. Närmaste följden blef, att all diplomatisk förbindelse mellan Sverige och Frankrike nu upphörde, och endast en generalagent för svenska handelsärendena, Elof Signeul, qvarblef tills vidare i Paris. Alla i Frankrike resande, på något sätt i rikets tjenst stående svenskar antyddes att genast lemna detta land, och alla franska tidningar och böcker utan undantag förbjöds att införas i Sverige.
Sådana voro förhållandena, då konungen inträffade i Stralsund den 16 September 1804. De underrättelser, som der mötte honom rörande underhandlingarna i London och Petersburg, voro emellertid mindre gynsamma, än han väntat. England fortfor visserligen att vilja lemna Sverige subsidier, men ville icke uppgöra något slutligt fördrag derom, innan den öfverenskommelse blifvit afslutad, hvarom nu underhandlades mellan Sverige och Ryssland, men hvilken ännu mötte åtskilliga svårigheter, emedan Gustaf Adolf af Ryssland fordrade subsidier i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
