Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så begynte den skamliga flykt, som gifvit Klingspor ett så bedröfligt rykte i svenska historien samt till och med ådragit honom beskyllningar för personlig feghet, något dittills oerhördt för en svensk befälhafvare. Hade den ej företagits så brådstörtadt, utan i förening med Savolaks-brigaden och endast i den mån fienden med allt för stor öfvermakt trängde på, så hade, efter all sannolikhet, finska hären under återstående delen af fälttåget, till dess förstärkningar hunnit anlända från Sverige, kunnat hålla sig qvar i medlersta Finland och det myckna blod blifvit sparadt, som sedermera spildes för att återtaga hvad så onödigtvis blifvit utrymdt.
Emellertid, när finska hären utan strid utrymde Tavastehus, der ryssarne inryckte den 8 Mars och funno 21 förnaglade kanoner och mörsare, omkring 9,000 försänkta gevär, 4,400 granater och kulor m. m., insåg Buxhöwden, att han icke hade vidare att befara blifva oroad af finska hufvudstyrkan under sina operationer i södra Finland. Han ansåg tillika, att man inom finska hären måste hafva en synnerligt hög föreställning om den ryskas öfverlägsenhet, då man hade sådan brådska att komma undan, och han beslöt nu begagna denna föreställning att genom Tutschkoffs division afskära finska hufvudstyrkans återtåg, medan Bagrations skulle följa den i spåren och båda i förening söka tvinga den att gifva sig. Sjelf skulle Buxhöwden under tiden med Kamenskis division stanna vid Sveaborg. Längre fram, mot medlet af Mars månad, då han misströstade att upphinna den undanskyndande finska hären, befalte han Bagration att med större delen af sin division afgå söderut för att besätta Åbo län, under det generalmajor Rajewski med 3 bataljoner, 1 sqvadron och 5 kanoner skulle förfölja Klingspor. Sålunda vågade nu en rysk general förfölja en finsk här med en styrka som knappt utgjorde en tredjedel af den förföljdes. Så hade förhållandena förändrat sig under ett århundrade, sedan Carl XII:s bussar aldrig tvekade att kämpa mot mångdubbelt talrikare fiender. Finske krigarne visade dock äfven nu, vid de tillfällen, då de kommo i strid med fienden, att de voro icke mindre modige än sina förfäder; men de hade icke nu kung Carl, utan en Klingspor, i spetsen, och äfven måste erkännas, att de ryske krigarne nu voro helt andra än på Carl XII:s tid.
Klingspor skyndade emellertid undan, allt hvad han kunde, ständigt öfvertygad, att han mot sig hade en oerhörd rysk öfvermakt och ständigt fruktande att kringrännas och afskäras. Också skref han den 23 Mars till konungen, att han trodde sig förföljd af fyra fiendtliga kolonner, af hvilka hvar och en var till det minsta lika stark som hans egen här; att han väntade sig blifva afskuren vid Wasa eller Nya och Gamla Karleby, samt att, om han äfven der genom någon underbar försynens skickelse lyckades, med förlust af hela sin tross, komma undan till Uleåborg, han otvifvelaktigt der skulle blifva kringränd och ihjelsvulten — och efter ett sådant bref lät man en så ömklig befälhafvare ändock bibehålla sitt befäl! Hade han gjort det ringaste motstånd eller sökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
