Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stridskrafter, som under generalmajor Muchanoffs befäl inneslöto fästningen, uppgingo till omkring 1.800 man, hvartill sedermera kommo ytterligare 2 1/2 bataljoner. Redan den 22 Februari uppmanades kommendanten att uppgifva fästningen, men vägrade, och befälet förband sig att försvara den till sista man. Den 2 och 8 Mars skedde nya uppmaningar från fienden, men afslogos likaledes. Sistnämnda dag började ryssarne beskjuta fästningen från ett batteri af 4 haubitser; men dessas eld tystades snart af fästningens talrikare och gröfre artilleri. Icke desto mindre, och ehuru allmogen i den kringliggande trakten gjort sitt bästa att förse fästningen med rikliga förråd af lifsmedel, beslöts redan den 9 Mars i ett krigsråd inom densamma att hos ryssarne begära sex veckors stillestånd, och såsom anledning till detta beslut anfördes sjuklighet bland besättningen samt fruktan för eldfara. Denna begäran blef dock af ryssarne afslagen, men den 11 hölls åter ett krigsråd, i hvilket man beslöt att, med hänseende till sjukligheten och missnöjet hos besättningen, begära åtminstone en månads stillestånd. Äfven detta afslogs; dock beviljade Muchanoff tre dagars vapenhvila, hvarefter stormning skulle ske, och den 12 Mars upprättade ryssarne ett nytt batteri af 6 kanoner.
Nu sjönk modet hos befälet i fästningen, som ej bättre höll sin ingångna förbindelse att försvara den till sista man, än att redan den 14 i ett nytt krigsråd besluta dess uppgifvande, af brist på medikament för de sjuke och på goda sprutor till eldsläckning, om någon del af fästningen blefve skjuten i brand! Efter ytterligare underhandlingar uppgafs fästningen den 18 Mars. Den hade då 200 för det mesta grofva kanoner, tillräcklig ammunition samt lifsmedel för minst tio dagar ännu, och den gaf sig åt en fiende, som endast hade 10 fältstycken till dess beskjutande, hvarföre också ännu intet murbrott var skjutet, långt mindre någon stormning företagen. Fästningen uppgafs med alla dess tillhörigheter, kanoner och förråd. Officerare och civile tjenstemän skulle få medföra sin enskilda egendom samt manskapet hvad det kunde bära på sig af proviant och beklädnad. Befälet skulle få bo hvar det ville inom Finland, samt alla lönlöse officerare och civile under fångenskapen få nödtorftigt underhåll. Genom Svartholms eröfring betryggade den ryska här, som belägrade Sveaborg, sina förbindelser med ryska gränsen och beherskade dessutom viken vid Lovisa, der en större skärgårdsflotta kunde inrymmas samt ryska fartyg derefter gå med proviant och andra förnödenheter från Viborg till Helsingfors längs kusten och inom skären, om ock de engelska och svenska flottorna voro rådande i Finska viken. Gripenberg blef sedermera öfverstelöjtnant i rysk tjenst, men förklarades 1811 af svenska regeringen förlustig sin svärdsorden.
Kort före Svartholm hade, den 9 Mars, besättningen å Hangöudd, 250 man, med 55 kanoner, under befäl af majoren vid fortifikationen Carl Nykander, utan motstånd gifvit sig, hvarigenom inomskärsseglingen i Finlands sydvestra skärgårdar för ryssarne lättades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
