Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ryssarne, under förbehåll att dessa icke der finge uppföra några försvarsverk mot de öfriga fästningsverken. Inom fästningen finge ingenting förstöras, utan alla dess verk, förråd, artilleri och ammunition, så väl som den der förlagda skärgårdsflotta, skulle i orubbadt skick öfverlemnas. Hvarje person inom fästningen skulle förblifva i besittning af sin egendom, men allt, som icke var enskild tillhörighet, öfverlemnas. Alla officerare, som voro infödde svenskar, skulle få återvända till Sverige, mot sitt hedersord att under detta krig ej tjena mot Ryssland eller dess bundsförvandter. Svenske underofficerare och soldater skulle under militärisk bevakning föras till Viborg eller andra närbelägna orter. De finska regementen, som ginge i rysk tjenst, skulle under detta krig icke begagnas mot Sverige eller dess bundsförvandter, men åtnjuta alla förmåner, som genom kejserliga proklamationer blifvit utlofvade. Skärgårdsflottan skulle efter freden återställas till Sverige, så framt England återstälde den tagna danska flottan.
Dessutom förband sig grefve Buxhöwden att söka utverka ryske kejsarens medgifvande att betala fästningens krigskassas skuld, icke öfverstigande 100,000 rdr svenskt banko, samt att med pass och skyddsvakt förse två kurirer, dem kommendanten egde afsända, den ena södra och den andra norra vägen till Sverige, hvilkas resa skulle på allt möjligt sätt befordras. Detta skedde dock ej, utan tvärtom lades så många svårigheter i vägen för de båda kurirerne, att den ene, som tagit norra vägen, ej framkom till Stockholm förrän den 3 Maj, samma dag, då fästningen skulle uppgifvas, och den andre, som skolat gå öfver Åland, mötte sådana hinder, att äfven han måste taga norra vägen och kom ej till Stockholm förr än den 5 Maj.
Cronstedt hade med dessa kurirer sändt ett bref till konungen, i hvilket han sökte så godt han kunde rättfärdiga det steg han tagit, anförande hufvudsakligen, att fästningen »uti sitt nu ofärdiga och ofullkomliga tillstånd, endast anlagd för en attack sommartiden, förlorade oändligen af sin styrka vintertiden, då isen ligger och gör den tillgänglig på alla sidor», samt att ammunition ej fans för mer än 15 dagar ytterligare, hvilket, derest det verkligen var förhållandet, väsentligen blifvit föranledt af det slöseri med ammunition, hvartill man under den föregående tiden gjort sig skyldig.
Efter konventionen sökte så väl Cronstedt som de högre officerarne i allmänhet efter bästa förmåga qväfva det allmänna missnöje, som röjde sig hos besättningen, så snart stilleståndsvilkoren blifvit kända, och hvilket blef allt starkare, ju närmare man kom den utsatta tiden. Slutligen var det nära att komma till öppet myteri, och äfven bland officerame sattes det flera gånger i fråga att arrestera kommendanten och dem, som troddes hafva medverkat till konventionen; men i saknad af en passande ledare och af full enighet i beslutet, kom det ej till verkställighet. Också vågade ryssarne knappast lita på den lyckliga utgången af de väl anlagda planerna. De omgåfvo fästningen ännu närmare isgrafvarne än förut, uppstälde i batterierna det nu ankomna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
