Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tunga artilleriet samt bibehöllo belägringshären vid sin fulla styrka. Dessa försigtighetsmått visade sig dock obehöfliga, ty sedan den 3 Maj ingått, uppfyldes konventionens vilkor af befälet inom fästningen med en samvetsgrannhet, som varit värd en bättre sak. Den 4, 5 och 6 Maj uttågade besättningen öfver isen från de särskilda verken, som nu besattes af ryssarne. I fiendens händer föllo omkring 7,000 krigsfångar, öfver 2,000 kanoner, 110 krigsfartyg, 8,680 handgevär och betydliga ammunitionsförråd.
Kejsar Alexander hade emellertid redan den 1 April utfärdat ett manifest om Finlands förening med Ryssland för evärdeliga tider, i följd hvaraf invånarne förklarades skyldige att till honom aflägga tro- och huldhetsed, och genom Sveaborgs intagande ansågs denna eröfring betryggad. Man ville dock ej ens nöja sig härmed, utan äfven verkställa den delning af Sverige, hvartill Napoleon uppmanat, och man räknade härvid dels på det i Sverige rådande missnöjet mot Gustaf Adolf, dels på en förenad dansk och fransk härs förebådade landstigning i Skåne. Från krigsministern Araktschejeff kom derföre till Buxhöwden ett bref, med förfrågan om det icke vore möjligt att från Åbo gå öfver till Sverige med omkring 12,000 man, hvilket de i Finland förlagda ryska truppernas ringa antal dock ej medgaf; men man beslöt likväl besätta Ålands ögrupp för att komma Sverige närmare. I början af April ditsändes öfverste Wuitsch med 700 man, med hvilka han ankom till Åland den 12 April och rönte ingenstädes något motstånd. Med sin hufvudstyrka, 200 man, stannade han på Kumlinge, den östligaste af dessa öar, hvarefter han med smärre afdelningar besatte de öfriga, deribland äfven Signildsskär, den vestligaste ön, vid östra sidan af Ålands haf.
Uppmuntrad af denna nya framgång, trodde man sig äfven kunna försöka ett anfall mot Gotland. I Libau utrustades en eskader af 9 handelsfartyg, å hvilka inskeppades 1,650 man, med 6 kanoner, under konteramiralen Bodiscos befäl. Den 21 April afseglade han och kom, utan att möta någon svensk kryssare, lyckligen till Gotlands södra udde, der han den 22 landsteg i Sleswiks hamn och intågade den 24 i Visby. T. f. landshöfdingen å ön Erik af Klint hade väl kallat öns stridbara ungdom till dess försvar; men sedan underrättelse kommit, att de landstigne fienderna voro till antalet öfverlägsne samt dessutom ojemförligt bättre öfvade och beväpnade än de bonddrängar, som på ön i hast kunde samlas, blefvo de åter hemförlofvade.
Ryssarnes välde å Gotland blef dock ej långvarigt. Så snart konungen fick underrättelse om landstigningen, befalte han konteramiralen friherre Rudolf Cederström att med sin eskader, 3 linieskepp, 2 fregatter och 3 smärre krigsfartyg, i Carlskrona taga ombord 1,880 man, med 6 fältkanoner, hvilka ditkommenderades från skånska hären, under öfverstelöjtnanten friherre Carl Johan Fleetwoods befäl, samt med denna styrka afgå till Gotland, å hvars östra kust i Sandviken eskaderns trupper landsattes den 14 Maj. Redan samma dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
