Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen det befäl öfver trupperna, utan hvilket han ej ville medgifva deras landsättande, emedan inom hans rike ej finge finnas någon krigshär, som ej stode undet hans befäl. Konungen förblef icke desto mindre orubblig i sitt beslut att ej medgifva den engelska hjelphärens landsättning förr, än engelska regeringens uttryckliga medgifvande i afseende å befälet deröfver erhållits.
När Tibell till Moore framförde denna förklaring, förevisade denne en punkt i sin instruktion, i hvilken han ovilkorligen ålades att, om ej alla svårigheter i afseende å truppernas landsättning undanröjdes, genast med dem återvända till England, hvilket han ock följande dagen, den 24 Juni, anmälde hos engelske ministern i Stockholm Thornton, som genast i en not derom underrättade svenska regeringen. Konungen förblef häröfver högeligen förbittrad och lät genom befälhafvande generaladjutanten förklara, att Moore icke finge lemna hufvudstaden förr, än han dertill erhållit konungens tillstånd eller sin egen konungs befallning att återvända till England. Sedan engelske ministern förgäfves gjort de allvarligaste föreställningar mot detta beslut, som stod i uppenbar strid mot folkrätten, afreste Moore likväl i hemlighet från Stockholm till Göteborg samt afseglade i början af Juli med de engelska trupperna till England, och Gustaf Adolf hade sålunda genom sin hänsynslösa envishet beröfvat sig detta vigtiga bidrag till Sveriges försvarskrafter.
Sitt beslut att verkställa en landstigning på Seland vidblef han emellertid, äfven om den måste ske endast med svenska trupper, samt tillsatte med anledning deraf en komité, som skulle yttra sig öfver ett af honom uppgjordt förslag till Köpenhamns anfallande medelst en landstigning på ön Amager. Sjelf företog han nu en resa till skärgårdsflottan i de åländska farvattnen, för att, efter närmare på stället inhemtade underrättelser om fiendens styrka, fatta sitt beslut på hvad sätt finska hären skulle lämpligast understödjas, hvarom förnyade framställningar blifvit hos honom gjorda.
Den 30 Juni gick konungen ombord på jakten Amadis och afseglade till flottan, sedan han åt hertig Carl uppdragit befälet öfver alla trupper i Sverige, hvilka, oberäknadt det ännu för det mesta under öfning varande landtvärnet, uppgingo till omkring 45,000 man, hvaraf dock högst två tredjedelar stodo vid gränserna, men den öfriga delen utgjorde besättningar eller låg på rotarne.
Den 4 Juli ankom konungen till eskadern vid Fårskinnsholmarne, åtföljd af sin generaladjutant för flottan, vice amiralen friherre Rayalin, generalauditören grefve Gyllenborg, kabinettssekreteraren Wetterstedt m. fl. Konungen befalte genast, att en rekognoscering skulle verkställas mot Bockholmssund, för att utröna den fiendtliga ställningens styrka. Häraf föranleddes samma dag en strid mellan svenska skärgårdsfartyg under kapten Wirséns befäl och åtskilliga ryska, hvilka drefvos tillbaka och förföljdes till dess de kommo under skydd af ryska landtbatterier, då de svenska måste upphöra med förföljelsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
