Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvända till Bockholmssund. Förlusten hade å ömse sidor varit ringa.
Efter denna strid afseglade konungen från Fårskinnsholmarne och ankom den 8 Juli till Jungfrusund för att taga i ögonsigte den der förlagda kanonslupsafdelningen under kapten Sölfverarm samt den der utanför vid Arö under öfverste Gegerfelts befäl stationerade afdelningen af örlogsflottan. Derifrån återvände konungen den 14 Juli till Åland, sedan han beviljat konteramiralen Rudolf Cederström tjenstledighet och i hans ställe uppdragit befälet öfver örlogsflottan åt konteramiralen Henrik Johan Nauckhoff.
Den 21 Juli föreföll åter en strid mellan svenska skärgårdsfartyg under Sölfverarm och ryska under kapten Hayden vid Tallholmarne, då de svenska fartygen, betydligt underlägsna till antal, måste efter tappert motstånd draga sig tillbaka till Sandöström, utan att af ryssarne förföljas.
Gustaf Adolf hade emellertid, envist fasthållande sitt beslut att genom landstigningar i södra Finland gifva stöd åt folkresningen och göra diversioner till förmån för finska hären, beslutat förstärka stridskrafterna på Åland och der bilda en särskild här. Detta beslut bragtes till verkställighet, sedan komitén, som blifvit tillsatt att granska förslaget angående en landstigning på Amager och belägring af Köpenhamn på det högsta afstyrkt ett dylikt företag, dels i anseende till bristande förnödenheter för en belägring, dels till svårigheten för en här af knappt 16,000 man att verkställa en belägring, då 26,000 man danska trupper funnos på Seland. I följd häraf uppgaf Gustaf Adolf tills vidare sina planer så väl mot Seland som mot Norge och beslöt sjelf stanna på Åland för att öfvertaga ledningen af landstigningarna i Finland. Den på Åland samlade, sedermera s. k. södra finska armén uppgick efter hand till omkring 3,400 man, af hvilka nära 3,000 voro tjenstbara. Generalmajoren grefve Albrecht von Lantingshausen utnämndes den 19 Juli till befälhafvare öfver trupperna på Åland och vice amiralen friherre Rayalin fick öfvertaga ledningen af alla i Åbo skärgård befintliga fartyg så väl af skärgårds- som örlogsflottan.
Vid den vigtiga punkten Sandöström förbereddes nu från båda sidor en strid, hvars utgång skulle hafva ett väsentligt inflytande på kriget i dessa farvatten, ty om dervarande ryska eskader lyckades bryta sig igenom och förena sig med Åbo-eskadern, skulle ryska skärgårdsflottan erhålla en afgjord öfverlägsenhet öfver den svenska och Buxhöwden behöfde ej längre hålla en betydlig styrka till skydd mot landstigningar i sydvestra Finland, utan kunde i stället betydligt förstärka den ryska styrkan i norra Finland. Om deremot svenskarne lyckades hindra genombrytningen, kunde Åbo-eskadern instängas och landstigningarne företagas. Öfverstlöjtnant Önnert Jönsson, som efter Sölfverarm fått befälet vid Sandöström, vidtog ock lämpliga åtgärder för att hindra den ryska genombrytningen. Bakom det endast 300 alnar breda sundet lade han i en inåt böjd linie 20 kanonslupar, så att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
