Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Sveaborg och andra befästade orter, dels voro spridda i smärre fördelningar.
De svenska trupperna i Finland utgjorde vid denna tid 12,000 man, af hvilka 5,000, den finska hufvudstyrkan under Klingspor och Adlercreutz, stodo vid Salmi, 1,700 under Sandels vid Toiwola i närheten af Kuopio, 1,700 under Fieandt vid Lintulaks, 2,300 under Döbeln närmade sig Kauhajoki, 1,300 man under öfverste David Gyllenbögel vid Närpes och 300 man under kapten Malm vid Joensuu. Dessutom stodo 4,000 man på Åland under konungens befäl.
Då ryssarne sålunda, med frånräkning af de trupper, som utgjorde besättningar i fästningarna och som i smärre afdelningar voro spridda i landet för att återhålla uppresningar af finska allmogen, ej hade mer än omkring 17,500 man att föra mot de finska trupperna, och dessa, inberäknadt de på Åland liggande, uppgingo till 16,300 man, var skilnaden i styrka föga betydande, om konungen kunnat förmås att låta den s. k. södra finska armén verksammare deltaga i kriget, och finska hären hade lätt kunnat få en åtminstone för den närmaste tiden afgörande öfvervigt öfver den ryska, om förstärkningar af trupper, hvilka utan olägenhet kunnat undvaras i Sverige, blifvit tillräckligt tidigt och i tillräcklig myckenhet derifrån till densamma afsända. Detta insåg ock Buxhöwden allt för väl och yrkade på det ifrigaste att med det snaraste få en betydlig tillökning i sin styrka, »hvarförutan icke allenast Finlands eröfring, utan äfven dess blotta bibehållande blefve dag för dag, mera svårt och outförbart». Kejsar Alexander medgaf ock slutligen, att dels general Wittgensteins division inom Viborgs län, utgörande omkring 10,000 man, dels generallöjtnanten Galitzins, som stod i trakten af Petersburg och derifrån, omkring 8,500 man stark, afgick den 3 Augusti, skulle få förstärka de ryska stridskrafterna i Finland, men förklarade tillika uttryckligen, att han ej hade flera trupper att låta dit afgå. Den sistnämnda divisionen skulle ock ej få agera i förbindelse med de öfriga, utan hållas i beredskap att öfvergå till Sverige, så snart öfvergång dit kunde verkställas. Denna plan vidhöll kejsaren, oaktadt Buxhöwdens alla föreställningar om ändamålslösheten att försöka ett infall i Sverige med mindre styrka än 50,000 man. Hellre än att frånträda sin antydda föresats, beqvämade sig kejsaren att tills vidare inskränka rörelserna i Finland till ett försvarskrig och först när vintern gjort alla för finnarne gynsamma pass och positioner obrukbara, skulle man åter gå anfallsvis till väga.
Häraf visar sig emellertid, att det ingalunda varit någon omöjlighet att med de stridskrafter, hvaröfver Gustaf Adolf kunde förfoga, om de blott blifvit ändamålsenligt använda, och med understöd tillika af den engelska flottan icke allenast försvara det återstående af Finland, utan äfven drifva ryssarne ur den af dem eröfrade delen, hvarvid betydande biträde kunnat erhållas af finska allmogen, som flerstädes var färdig ett resa sig. Å svenska sidan förstod man likväl icke att draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
