Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
densamma först den 17 September kunde företaga landstigningen vid Waaranpää udde af Lokalaks-landet. Sedan härifrån en afdelning under öfverstelöjtnanten Gustaf Olof Lagerbrings befäl fått framrycka till Lokalaks kapell, blef denna afdelning på e. m. anfallen af en rysk styrka, men försvarade sig modigt till sent på aftonen, då striden upphörde. Följande dagen, den 18 September, uppstod en större strid mellan de landsatta trupperna och de ryska, hvilka genom erhållna förstärkningar slutligen blefvo så öfverlägsna, att de svenska nödgades åter inskeppa sig — den vanliga utgången på dessa landstigningsförsök.
Samma dag stod i Palwa sund en het strid mellan ryska skärgårdsflottan, 2 flytande batterier, 4 större fartyg och 90 slupar och jollar, under Mäsojedoff, samt den svenska, 34 kanonslupar, under Rayalin. Oaktadt denna den ryskas stora öfverlägsenhet varade dock striden ganska länge, med större förlust på ryska sidan än på den svenska, ehuru de svenska kanonsluparne nödgades ur sundet draga sig tillbaka ut på öppna fjärden och söka en ny tillflygt i Grönvikssund.
Den 17 September fick konungen rapport om striderna vid Ruona och Salmi, samt att Vegesack landstigit vid Kristinestad i stället för vid Björneborg och nu var i fullt återtåg till Wasa. Häröfver blef konungen så förgrymmad, att han genast skilde Vegesack från befälet och befalte honom begifva sig till Stockholm för att stå till svars för sin olydnad, ehuru, om han följt den erhållna befallningen, hans expedition efter all anledning ej fått annan utgång än de öfriga landstigningsförsöken, i stället att han nu förde den första mera betydande förstärkningen till den finska hären.
Oaktadt således nu ändamålet med Lantingshausens expedition att förena sig med Vegesacks kår var förfeladt, kunde konungen dock ej förmås att afstå från detta nya landstigningsförsök, helst han förmodade, att de från Gefle väntade trupperna snart skulle landstiga. Genast efter det misslyckade företaget mot Lokalaks hade emellertid Lantingshausen begärt att få nedlägga ett befäl, hvilket hans helsa ej tillät honom att längre behålla, och konungen hade, under betygande af sitt missnöje deröfver, den 22 September bifallit hans begäran, då Lagerbring i stället fick befälet öfver hans fördelning, med befallning tillika, vid strängt ansvar, att genast å nyo landstiga vid Helsinge, ungefär en mil söder om Lokalaks kapell. För att vara närmare krigsrörelserna och kunna sjelf leda dem reste konungen till Grönviks sund, der han inträffade den 27 September.
Dagen förut hade Lagerbring börjat utskeppningen vid Helsinge, hvarifrån man framryckte i nordlig riktning till Järwenperä, der man först hade en träffning med ryska trupper, som kastades undan, hvarefter de svenska framträngde till Wiais, der en het strid stod den 27 September, under hvilken svenskarne lyckades genombryta den ryska ställningen och bibehålla slagfältet. Samma dag anlände öfversten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
