Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor del utgjordes af landtvärn, hade genom brist på mat och kläder lidit oerhördt under denna sjöresa.
Under tiden hade Klingspor, så snart han undertecknat stilleståndet, den 5 Oktober nedlagt befälet öfver finska hären, hvilket han i så hög grad visat sin oförmåga att utöfva, och afrest till Sverige. Efter honom öfvertogs detsamma af generallöjtnanten Carl Nathanael af Klercker, som vid krigets början innehaft detta befäl. Adlercreutz var fortfarande chef för generalstaben. Von Döbeln, som vid denna tid blef utnämnd till generalmajor och öfverbefälhafvare på Åland, låg sjuk i Brahestad, hvarifrån han först i slutet af Oktober kunde öfver Torneå afresa till Sverige. Generalmajoren grefve Cronstedt låg sjuk i Umeå och generalmajoren friherre Ernst von Vegesack afreste till Stockholm för att rättfärdiga sig inför krigsrätten. Finska hufvudstyrkan fick emellertid under en månads tid åtnjuta en väl behöflig hvila efter de föregående ansträngningarna, samt blef åter försatt i stridbart skick.
Emellertid hade, så snart underrättelse om det i Lohto afslutade stilleståndet kommit till Petersburg, krigsministern Araktsckejeff, hvilken blifvit berättigad att, under kejsarens frånvaro, i samråd med de öfrige ministrarne afgöra förekommande vigtigare ärenden, som ej kunde uppskjutas, genast sammankallat en stor konselj, som den 7 Oktober ogillat det ingångna stilleståndet, och befalte Buxhöwden ofördröjligen uppsäga detsamma, samt låta Tutschkoffs kår drifva undan Sandels’ fördelning, för att såmedelst afskära finska hufvudhären från Uleåborg och tvinga den att gifva sig. Buxhöwdeh åtlydde dock ej denna befallning, utan gjorde föreställningar deremot, då fiendtligheternas förnyande under den för krigsrörelser mest olämpliga årstiden, som nu var inne, skulle onödigtvis medföra betydande uppoffringar af manskap och uttrötta hela hären, hvaremot några veckors hvila, som vore för densamma högst behöflig, skulle, vid vinterns inbrott, då alla vattendrag isbelades och vägarne åter blefvo farbara, sätta trupperna i stånd att utan svårighet röra sig och sannolikt utan vidare strid bringa Finland under ryskt välde, emedan den svenska och finska hären då af den ryskas öfvermakt skulle tvingas att draga sig ur Finland eller gifva sig. Dessa föreställningar vunno dock i Petersburg intet afseende, och den 16 Oktober utfärdades till Buxhöwden förnyad befallning att uppsäga stilleståndet, hvarjemte Tutschkoff erhöll särskild befallning härom.
Uppsägning af stilleståndet skedde ock den 19 Oktober af Tutschkoff, och fiendtligheterna mellan hans och Sandels’ kår skulle således begynna den 27. Sandels, som, innan han lemnat sin ställning vid Toiwola, förberedt åt sig en ny stark position vid Palwis, ungefär en mil söder om Idensalmi, hade med mycken förtrytelse erfarit, att man vid stilleståndet i Lohto afstått från denna ställning, men hade emellertid dragit sig bakom vattendraget vid Idensalmi och på bästa sätt sökt skydda sin nya ställning vid Wirta bro. Här anfölls han af ryssarne den 27 Oktober, innan han ännu hunnit fullständigt upprifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
