Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af finska området enligt en öfverenskommen marchroute; att allt, som af brist på fortskaffningsmedel måste af den återtågande hären qvarlemnas, skulle anses såsom god pris och ej få försäljas, utdelas eller förstöras; att vapenhvilan skulle räcka till den 12 Januari 1809, med 15 dagars uppsägning derefter, samt att ryska trupperna ej under stilleståndet skulle få öfvergå Kemi elf.
Den 20 på morgonen ankom Tutschkoff framför Sandels’ ställning vid Frantsila och rustade sig att anfalla honom med användande af hela sin öfvermakt, men i detsamma ankom en kurir från högqvarteret, med underrättelse om stilleståndets afslutande, och de började fiendtligheterna förvandlades nu till en i hast improviserad frukost, vid hvilken Sandels och Tutschkoff, som så länge kämpat emot hvarandra, första gången gjorde personlig bekantskap.
Härefter återstod för den återtågande hären en svår pröfning under den ytterst ansträngande marschen af 20 mil till Torneå, hvarunder fälttågets oerhörda ansträngningar och försakelser, i förening med brist på tjenliga och tillräckliga lifsmedel, förorsakade utbrottet af en pestartad fältsjuka, som bortryckte en stor del af hären. Äfven kölden, som vanligen höll sig mellan 35 och 40 grader, gjorde detta tåg till ett af de besvärligaste en svensk här haft att utstå. Den 13 December lemnade den återtågande härens sista afdelning Finlands jord.[1]
Så slutade kriget i Finland. Finska hären och finska folket hade derunder afgifvit de vackraste och ärorikaste prof af fosterlandskärlek, mod, uthållighet och försakelser, och de särskilda tilldragelserna i detta krig hafva i en mängd historiska skrifter, så väl som i en stor finsk skalds dikter, blifvit så framhållna, att minnet deraf måste i både Sverige och Finland blifva oförgätligt. Det var också visst icke finska härens eller finska folkets fel, att Finland gick förloradt, och icke heller var ryssarnes öfvermakt dertill vållande. Den var i början af kriget föga betydande, och att det begynte så föga fördelaktigt för finnarne får hufvudsakligen tillskrifvas den i alla hänseenden olämplige öfverbefälhafvaren Klingspor, som med Cronstedt på Sveaborg delar skammen för tilldragelserna under denna del af fälttåget. Efter den mera gynsamma vändning, som inträdde efter segrarna vid Siikajoki och Rewolaks, och hvaraf förtjensten egentligen tillhör Adlercreutz, måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
