Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1805-1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättrådighet var så allmänt erkänd, att konungen ganska ofta erhöll böneskrifter från rättssökande, med anhållan att han ville »nådigst anmoda riksdrotsen att sitta uti deras sak». Äfven grefve Fredrik Gyllenborg, som förestod justitiekanslersembetet, var högt aktad för rättrådighet, och konungen sjelf sökte så samvetsgrant som möjligt skipa rättvisa, hvilket dock ej alltid visade sig, när det gälde personer, som af politiska anledningar gjort sig misshagliga, äfvensom man icke alldeles kan fritaga de män, som hade justitieärendenas ledning, från en nog långt drifven eftergifvenhet för konungens personliga missnöje vid handläggningen af politiska rättegångar.
Finansförvaltningen hade i statskontorets president friherre Carl Erik Lagerheim en upplyst, nitisk och skicklig ledare, till hvars åtgärder vi återkomma vid skildringen af statshushållningen under Gustaf Adolfs regering.
Statssekreterarne Carl Lagerbring för krigsärendena och Matthias Rosenblad för inrikes civilärendena gjorde sig likaledes kända för ovanlig embetsmannaduglighet, och det var icke den förres fel, att vid ryska krigets utbrott krigsväsendet icke på långt när var i sådant skick, som det bort vara. Konungen hade emellertid äfven i de militäriska delarne deraf haft skickliga och nitiska biträden i Toll, i friherre Bror Cederström, president i krigskollegium, i generalmajoren Gustaf Wilhelm af Tibell, vice ordförande derstädes och generalqvartermästare, i Carl Gottfried Helvig, generalfälttygmästare, i friherre Salomon Maurits von Rayalin, generaladjutant för flottorna, m. fl.; men i denna gren af förvaltningen ingrep konungen alltför mycket personligen, var alltför ombytlig i sina planer, samt visade alltför mycket benägenhet för uniformsförändringar och andra ämnen af mindre betydenhet, att icke det hela skulle alltför mycket lida häraf. Den rättvisan bör man emellertid göra Gustaf Adolf, att han icke lät leda sig af gunstlingar, utan följde sin egen öfvertygelse, hvilken visserligen ofta visade sig menlig både för honom sjelf och hans rike, samt ännu oftare bar vittne om inskränktheten af hans förståndsförmögenheter, men dock var sådan, han efter samvetsgrann pröfning hos sig utbildat.
De inre förhållandena i allmänhet förete för öfrigt under nu ifrågavarande tidskifte föga anteckningsvärdt, utom de författningar, som utfärdades rörande särskilda grenar af riksstyrelsen, till hvilka vi återkomma vid öfversigten af rättsväsendet, förvaltningen, statshushållningen, krigsväsendet m. m. under Gustaf Adolfs regering. Mot slutet af denna var det hufvudsakligen krigshändelserna och förhållandet till främmande makter, som nära nog uteslutande upptog så väl konungens som allmänhetens uppmärksamhet.
Det är förut berättadt, huru, sedan finska kriget begynt och äfven Danmark den 14 Mars 1808 förklarat krig, Gustaf Adolf, i stället att vidtaga kraftiga åtgärder för Finlands försvar, sysselsatte sig med planer att eröfra först Norge och sedermera Seland; huru han härvid hoppades biträde af de 10,000 man engelska hjelptrupper, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
