Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De inre förhållandena, 1805-1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adlersparre verksammare åtgärder för resningens bringande till verkställighet, hade den 9 Januari 1809 ett sammanträde med Posse och sände Anckarsvärd till Stockholm för att träda i förbindelse med de missnöjde derstädes.
Då Adlercreutz ej kunnat förmås att bestämdt träda i spetsen för dessa, beslöt man kort efter Anckarsvärds ankomst till hufvudstaden att vända sig till öfverste Anders Fredrik Skjöldebrand, som med sin fördelning låg i Gefle. Äfven han fann ställningen nu så förtviflad, att endast genom en statshvälfning hela riket kunde räddas från undergång. Att Åland snart skulle gå förloradt, var ögonskenligt, och derefter kunde en rysk här när som helst väntas i Stockholm. Hvarje dröjsmål med konungens arrestering kunde derföre hafva de skadligaste följder, med hänseende till så väl hufvudstadens trygghet som de blifvande fredsvilkoren. Skjöldebrands beslut var således snart fattadt, och redan följande dagen afreste han till Stockholm, der han inträffade den 3 Februari.
Hos friherre Jakob Cederström träffade han de fleste sammansvurne, åtog sig att för dem träda i spetsen, och man öfverenskom att ofördröjligen skrida till verkställighet äfven utan Järtas biträde. Man ville dock först göra några ytterligare försök att vinna Adlercreutz och de högre embetsmännen. Skjöldebrand lofvade söka förmå hertig Carl att öfvertaga styrelsen. Henning Wrangel försäkrade, att åländska fördelningen skulle aftåga till Stockholm, så snart företaget der begynt, och samma försäkran afgaf Anckarsvärd å vestra arméns vägnar. Wrangel vände sig nu till riksdrotsen, men fann honom häpen öfver de sammansvurnes djerfva planer och misströstande om företagets framgång, hvarföre han ock sökte afråda Adlercreutz från allt deltagande deri. Skjöldebrand förmådde dock Adlercreutz att lofva öfvertaga högsta befälet i hufvudstaden, samt förbereda hertigen på hvad som förestod, och presidenten Lagerheim erbjöd sig att understödja företaget med en summa penningar, som var tillgänglig i statskontoret.
Efter dessa förberedelser kallade Skjöldebrand de sammansvurne till ett möte på Beckers värdshus vid Norrtullsgatan på aftonen den 5 Februari. Här öfverenskom man att åter samlas vid middagstiden den 8 Februari. Så snart konungen lemnat slottet, skulle fyra kavalleriofficerare följa honom till häst, på afstånd ända till Beckers värdshus, der en med fyra hästar förspänd och af en bland de sammansvurne körd täcksläda skulle stänga vägen, och hindra konungens vagn att komma vidare. I detta ögonblick skulle alla de sammansvurne skynda fram och hålla hästarne, medan de fyra kavalleriofficerarne bemäktigade sig de båda husarer, som vanligen följde konungen. Under tiden skulle fyra bland de sammansvurne gripa konungen och föra honom in i täckslädan, der två af dem skulle taga plats bredvid honom, medan två andra skulle sätta sig på kuskbocken, hvarefter slädan i full fart skulle genom Roslagstullen föras isvägen till Waxholm, dit en af de sammansvurne förut skulle begifva sig för att mottaga den höge fången,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
