Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
procent ränta å aktiekapitalet och ränta för upplånta penningar samt alla förvaltningskostnader afräknats.
Under de följande åren ökades riksgäldssedelstocken ytterligare, så att den år 1799 uppgick till 16,037,000 rdr, hvaremot bankens sedelstock då nedgått till 1,313,000 och dess metalliska kassa till 1,260,000 rdr. Så väl det år 1787 inrättade general-diskont-kontoret som den 1792 tillkomna riksgälds-diskonten belånade jern och andra metaller, och det förra gaf äfven fastighetslån. Bankens lånerörelse hade deremot år från år minskats, så att summan af de fastighetslån, den beviljat, vid 1799 års slut nedgått till 2,533,300 och dess lån mot pant af guld, silfver eller andra metaller till 254,300 rdr. Emellertid och ehuru dess verksamhet var betydligt inskränkt, hade den dock nu ett behållet öfverskott af 3,530,000 rdr, dess metalliska kassa motsvarade i det närmaste dess utelöpande sedlar, och dess ställning var således ganska god. Att den var betydligt bättre än riksgäldskontorets, visade sig af den nu ständigt stigande kursskilnaden mellan bådas sedlar. Den hade under åren 1795 och 1796 nedgått till 10 procent, men steg 1797 till 14 och 1798 till 23 1/2 samt i Oktober 1799 ända till 50 procent.
Orsakerna till dessa ogynsamma förhållanden angåfvos i de »punkter», om hvilka konungen underrättade ständerna vid 1800 års riksdag. »Knappt mer än tre år äro förflutna», hette det här, »sedan kongl. maj:t trädde till rikets styrelse; men denna korta tid har varit åtföljd af en lång kedja af svårigheter — missväxt, misslyckadt sillfiske, hinder i handel och sjöfart, händelser, som ej annat kunnat än medföra skadlig inflytelse på rikets penningeverk, isynnerhet då rörelsen måst hufvudsakligen bestridas med kreditsedlar, blottstälda för de farhågor och olika omdömen, som egennyttan, hvilken i svåra tider snarast kan ernå sin vinning, vet att tillskapa och efter sin fördel förändra.» De svåra missväxterna åren 1798 och 1799 hade föranledt införsel af utländsk spanmål till ett värde af 5 millioner rdr silfver, och jemnvigten mellan in- och utförseln hade ytterligare blifvit rubbad derigenom, att två handelsflottor, lastade med svenska produkter, blifvit uppbringade af engelska kryssare. Jernexporten hade ock lidit en högst känbar minskning samt knappast hälften af den vanliga myckenheten sill blifvit saltad och tran kokad. Dessutom hade i Hamburg, »hjertat för den nordiska penningerörelsen», så många bankrutter inträffat, att allmänt misstroende och stockning i handeln uppkommit.
Frågan om riksgäldssedlarnes realisation blef ock en hufvudfråga vid riksdagen, hvars sammankallande varit hufvudsakligen föranledt af den bekymmersamma penningeställningen. Denna fråga behandlades dels af ett särskildt finansutskott, dels af hemliga utskottet, inom hvilket konungen tillkännagaf sin önskan, att bankomyntet åter måtte blifva det enda gångbara och kreditsedlarne afskaffas på ett efter omständigheterna lämpadt sätt. Så snart planen till en säker och skyndsam realisation blifvit af rikets ständer bifallen, ville konungen samtycka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
