Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättigheter» hade Medborgaren i Februari 1790 blifvit förbjuden att utgifvas. Nu, i Oktober 1792, utkom emellertid fortsättningen deraf; men redan i följande månaden blef uppsatsen om Menniskans rättigheter föremål för en hvass och qvick kritik af Kellgren. En ny polemik uppkom, hvarvid Patrioten tog Medborgarens parti; men redan i April 1793 upphörde denna tidning.
Ungefär samtidigt med Medborgaren uppträdde Verldsborgaren, utgifven af Johan Samuel Ekmanson, och i slutet af December Menniskovännen, utgifven af Carl Johan Dahleskjöld, af hvilka dock ingendera väckte något större uppseende eller hade någon lång
tillvaro.
Det hade emellertid redan visat sig, huru oförsigtigt regeringen handlat, då den, under sådan jäsning, som nu rådde i sinnena, beviljade den tryckfrihet, med tillämpning hvaraf de nya tidningarna utkommit. De nya samhällslärorna, som utgingo från Frankrike, men dittills genom trycktvånget under Gustaf III:s regering blifvit undanhållna åtminstone större delen af allmänheten, blefvo nu i alla tidningar flitigt meddelade och mottogos med berusning. De grundsatser, som proklamerades af franska konventet, omfattades med begärlighet af själafränderna i Sverige, och jäsningen i sinnena var i ständigt tilltagande.
Länge dröjde det ock ej, innan regeringen insåg sitt misstag och sökte rätta det. Den 21 December 1792 utkom en förklaring af den nya tryckfrihetsförordningen, upplifvande de i 1774 års tryckfrihetsförordning införda straffbestämmelser, med ett tillägg, hvarigenom boktryckarne åter i vissa fall gjordes till författarnes censorer. Denna förklaring väckte mycken förbittring. Philipson besvarade den med att i Patrioten införa utdrag ur Gustaf III:s bekanta anförande till rådsprotokollet den 26 April 1774, hvari skälen för en utvidgad tryckfrihet kraftigt framhöllos. Det hån, som framlyste i meddelandet af detta anförande just nu, retade de maktegande. Tidningen förbjöds, och Philipson fick befallning att ofördröjligen lemna hufvudstaden, hvilken befallning dock ett par dagar derefter återtogs, och i slutet af Maj 1793 fick han åter utgifva sin tidning, hvilken dock upphörde i Mars 1794.
Ludvig XVI:s afrättning och de alltmera upprörande tilldragelserna i Frankrike uppskrämde ytterligare de maktegande i Sverige, och så skedde nya inskränkningar i tryckfriheten. Genom en förordning af den 23 December 1793 förbjödos alla tidningar att upptaga andra underrättelser från Frankrike än sådana, som berörde kriget eller författningar angående handel, stillestånd eller fred med andra makter. Man märkte dock snart, att förbudet kringgicks genom utgifna afhandlingar, och derföre utfärdades den 17 Juni 1794 ett cirkulär till alla landshöfdingar om boktryckares förständigande, att de lika litet i ströskrifter som i tidningar finge trycka »större eller mindre delar af den nuvarande franska konstitutionen eller de förenta amerikanska staternas regeringsform eller några deröfver författade reflexioner, af hvad art och beskaffenhet de vara månde, innan manuskriptet blifvit af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
