- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
665

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera insteg vid de svenska universiteten, ehuru dessa system och synnerligast Kants, hvilket man mest kände, af de maktegande betraktades såsom farliga irrläror.

Daniel Boethius, född i Vesterås 1751, professor i praktisk filosofi vid Upsala universitet 1783, död 1810, var den, som först gjorde Kants filosofi bekant i Sverige dels genom sina föreläsningar, och dels genom de i Oktober 1794 utgifna »Stycken till befrämjande af rätta begrepp om filosofien, dess ändamål och närvarande tillstånd», som framkallade en skarp motskrift af den gamle filosofie professorn Christiernin, en ännu ifrigare anhängare af Lockes lära och som nu sökte visa, att Kants filosofi ginge ut på att omstörta teologien och göra uppenbarelsen onyttig. En häftig polemik följde. Ungdomen visade förkärlek för Kants läror och Christiernin, som 1795 var akademiens rektor, lät af sitt häftiga lynne förleda sig till åtskilliga despotiska åtgärder, hvilka framkallade ett upplopp af studenterna, då Christiernin ville ställa sig i spetsen för den akademiska vakten, hvilken han uppmanade att »hugga, sticka och skjuta» — en uppmaning, hvilken vakten dock var förståndig nog att icke efterkomma. Äfven regeringen fann Christiernin hafva gått för långt och han blef suspenderad från rektoratet.

Den mest framstående bland svenske författare i filosofi under detta tidskifte var emellertid Benjamin Carl Henrik Höijer, född i Vestmanland 1767 och student i Upsala 1783, der han 1788 tog filosofiska graden och följande året blef docent i praktiska filosofien. Sedermera fick han dock länge vänta på befordran, ty ehuru han genom en öfversättning af Fichtes »Föreläsningar om de lärdes bestämmelse», 1796, en afhandling »Om den kritiska filosofiens uppkomst», som 1798 belönades af svenska akademien med Lundbladska priset, en afhandling »Om den filosofiska konstruktionen», 1799, hvilken väckte sådan uppmärksamhet, att den öfversattes på tyska, samt åtskilliga disputationer vunnit mesta rykte bland de yngre idkarne af de filosofiska studierna härstädes, blef han likväl, vid tillsättandet af den filosofiska professionen efter Christiernin 1799, förbigången af en föga känd och mycket obetydande gymnasieadjunkt Högmark. Höijer hade nemligen genom sitt deltagande i den ofvannämnde juntan gjort sig misshaglig för de styrande och fick nu plikta derför. I förtrytelsen öfver den mot honom begångna orättvisan reste han följande året utrikes, uppehöll sig ett år i Paris och ett halft i Berlin samt kom, efter två års frånvaro, åter till Sverige 1802. Härefter sökte han professorsplatser i Upsala, Åbo och Greifswald, ett lektorat vid ett gymnasium och en rektorsbefattning vid en trivialskola, men alltid förgäfves, och sannolikt skulle han ej heller fått den genom Högmarks död 1808 åter ledigblifna professorsplatsen i filosofi, hvartill han åter hade första förslagsrummet, men hvars tillsättande oupphörligt uppsköts, om icke 1809 års statshvälfning mellankommit, hvarefter han redan i Mars samma år fick den länge väntade fullmakten. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/9/0701.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free