Print (PDF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
674 Gustaf
IV Adolf.
bete mot årligt arvode af 280 rdr. Någon frukt
af detta åtagande hade dock vid nu ifrågavarande
tidskiftes slut ännu ej visat sig.
Under tiden hade arbetet med akademiens stafningslära
äfven fortgått, och Leopold, som fått sig uppdraget
att utarbeta densamma, förklarade i November 1798
sig vara färdig dermed. Rosenstein, Adlerbeth
och Silfverstolpe utsagos att, jemte författaren,
granska detta arbete, och under våren 1799 granskades
det i akademien, hvarmed fortsattes till dess i
December 1801 afhandlingen trycktes i akademiens
handlingar, med ett företal af Rosenstein, hvari
orsakerna till skiljaktigheten i stafningssättet
anfördes, redogörelse för de af akademien antagna
grunder lemnades samt underrättelse meddelades
om de författare, som förut behandlat samma
ämne. Leopold hade utgått från den åsigt, att om
man ville gifva stadga åt stafningssättet, borde
man söka en allmän och varaktig öfverensstämmelse,
hvilken man lättast skulle vinna genom att hålla sig
till bruket. Hvarest en sådan öfverensstämmelse redan
fans, borde den respekteras; men der bruket vacklade,
borde en allmän stafningsgrund afgöra mellan de olika
stafningssätten. Såsom hufvudregel uppstälde han, att
det verkliga uttalet borde öfverallt af skrifningen
uttryckas, der icke bruket kräfde en afvikelse. För
öfrigt röjde den nya stafningsläran föga anspråk att
reformera, utan sökte blott stadga bruket, hvilket ock
beredde densamma en stor och skyndsam framgång. Det
akademiska stafningssystemet var ock i betraktande
af språkvetenskapens dåvarande ståndpunkt ett i sitt
slag ganska förtjenstfullt verk.
Efter Kellgrens död stod Leopold högst i anseende
bland de svenska vitterhetsidkarne. Ingen saknade
Gustaf III så djupt som han. Den kärlek och beundran,
han egnat den snillrike konungen under hans lifstid,
öfvergick efter hans död till ett slags dyrkan,
hvilken Leopold under hela sin återstående lefnad
egnade hans minne. Hvarje år firade han årsdagen af
hans död såsom en sorgedag och förde med sig i grafven
öfvertygelsen, att Gustaf III var en af de störste
män, sorn lefvat. Hans väns och välgörares död var
ock för Leopold ur alja synpunkter, äfven den rent
ekonomiska, en svär och oersättlig förlust. Hela hans
årliga inkomst i löner och pensioner utgjorde 850 rdr,
soin icke voro tillräckliga för hans lefnadskostnader,
sedan han gift sig, och för att förbättra sin
ekonomiska ställning måste han, såsom han sjelf
yttrade sig, »tillgripa den jemmerligaste af alla
utvägar, som här i Sverige kunna uttänkas, den att,
såsom Boileau säger, grunda sitt kök på sin penna».
Vi hafva förut omtalat, huru han från Oktober månads
början 1792 blef hufvudredaktör af Extra Posten,
hvars utgifvare dock var boktryckaren Holmberg och
Leopold i sjelfva verket icke annat äa en af honom
aflönad medarbetare i tidningen, med ett arvode,
som ej syr nes varit särdeles frikostigt. Flera
Leopolds bidrag både på vers och prosa gåfvo ock
tidningen ökad spridning, rnen inbringade icke åt
författaren så mycket, att han ansåg sig kunn^ stanna
i Stockholm, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
