Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leopold hyste om honom stora förhoppningar. Hans dikter antyda dock brist på mognad och stundom en sträfvan att åstadkomma mera, än krafterna medgåfvo; men öfver hans välljudande verser hvilar dock ett mildt behag. Han åsyftade företrädesvis att i sin skaldeverksamhet vara filosofisk, skingra fördomar och framhålla sanningar. För öfrigt röjer sig i hans skrifter, att han egde ett ganska mångsidigt kunskapsförråd och var förtrolig med icke blott den franska, utan äfven den engelska och tyska vitterheten.
Michael Choræus, född i Värö socken i Finland 1774, uppfostrad af en aflägsen slägting, domprosten Fant i Vesterås, filosofie magister i Åbo 1797, docent derstädes 1799, teol. lektor vid Carlbergs krigsakademi 1812, der han väckte sådant uppseende som predikant, att guvernören slutligen måste bestämma antalet af dem, som skulle vinna tillträde till kyrkan, död i Juli 1806, förtjenar äfven en särskild uppmärksamhet bland skalderna under detta tidskifte. Redan 1799 hade han af vetenskaps- och vitterhets-samhället i Göteborg erhållit dubbelt accessit för ett skaldestycke, »Yppigheten», och fick 1800 högsta priset för ett, kalladt »Trollhättan». Svenska akademien gaf honom 1799 ett mindre pris för ett »Poem till teaterns sångguddinnor», och 1802 ett större för hans »Ehrensvärd, skaldesång». Dessa sånger äro alla i den vanliga akademiska smaken, ehuru lyckade försök deri; men mera egendomlig är Choræus i sina smärre stycken, »En tanke på min graf», »Bortresan», »Sommarnatten», »Enkans visa», m. fl., röjande en mild, elegisk stämning och en omisskänlig djupare skaldebegåfning. Hans »Samlade skaldestycken» utgåfvos 1815 af Franzén, med en af honom författad mästerlig lefnadsteckning af den hädangångne skalden.
En skaldinna, föga bemärkt af sin samtid, men mycket prisad af den vittra skola, som uppträdde i början af nästa tidskifte, var Ulrika Carolina Widström, dotter af hoflakejen Peter Forsberg och född i Stockholm 1764 samt 1790 gift med violinisten i kungliga hofkapellet Sven Widström, efter hvars död 1812 hon flyttade till Mariestad, der hon försörjde sig med barnundervisning och der hon afled i Februari 1841. Hon utgaf 1799 några »Erotiska dikter», utmärkta af en varm, innerlig känsla, ett oskuldsfullt behag och en harmonisk versbildning, samt förtjenta af långt större uppmärksamhet, än som då tillföll dem. Hennes »Samlade vitterhetsförsök» utgåfvos af C. J. Lenström 1827, med en lefnadsteckning af Franzén, och omnämdes å svenska akademiens högtidsdag samma år, då akademien beslöt tillsända henne sin guldmedalj, åtföljd af en skrifvelse, uttryckande akademiens tänkesätt.
Såsom skalder uppträdde för öfrigt under detta tidskifte: grefve Clas Fredriksson Horn, född 1763, major vid fortifikationen 1783, från hvilken befattning han tog afsked i följd af tilldragelserna vid 1789 års riksdag, dömd till döden för delaktighet i sammansvärjningen mot Gustaf III 1792, men hvilket straff af nåd förvandlades till landsflykt, hvarefter han under namnet Claesson lefde i Köpenhamn, der han dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
