Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elever så, att han af Gustaf Adolf 1801 erhöll ett reseunderstöd för att kunna besöka Frankrike och Italien. I Paris studerade han under historiemålaren Regnault, men egnade sig företrädesvis åt landskapsmålningen, och en stor utsigt af S:t Cloud väckte i synnerhet uppseende. Under hösten 1804 kom han till Rom, men ådrog sig der en elakartad frossfeber, som i förening med ett bröstlidande slutade i Neapel hans lefnad i November 1805. Hans arbeten, ehuru vittnande om rik begåfning, röja dock tillika en ännu icke fullt utbildad konstnär, som i synnerhet i afseende å färgens behandling lemnar mycket öfrigt att önska.
Per Krafft, son till den förut omnämnde porträttmålaren med samma namn, var född i Stockholm 1777 samt inhemtade målarekonsten först under ledning af sin far, derefter såsom elev vid akademien och slutligen i Paris under den ryktbare franske målaren David. Återkommen till Sverige 1806 och vice professor vid akademien 1809 målade han några historiska taflor, såsom slaget vid Hogland, Gustaf IV Adolfs arrestering, Carl Johans kröningstafla, Kronprinsens och kronprinsessans förmälning, m. fl., hvilka dock egentligen äro en sammanställning af porträtter. Såsom porträttmålare var han för öfrigt mycket produktiv, men hans porträtter, om ock röjande säker teckning och ett kraftigt manér, lyckas på sin höjd återgifva dragens likhet, men ingenting af originalens själslif, och han påstods dervid gått tillväga ungefär på samma sätt, som en hans samtida porträttmålare, som gjort till sin specialitet att måla prester, men för att åstadkomma dem till så billigt pris som möjligt, hade kaftanen och hela eller halfva figuren färdig på förhand och sedermera ditsatte hufvudet efter omständigheterna. Krafft lyckades emellertid på sitt porträttmåleri samla en vacker förmögenhet, utan att hans konstnärsverksamhet tyckes varit i någon högre grad ansträngande, ty han hade uppnått den höga åldern af 87 år, då han dog i December 1863.
Skulpturen var inom Sverige under hela detta tidskifte fortfarande ganska lyckligt representerad af Johan Tobias Sergel, men också af honom ensam. Först mot slutet af denna tiderymd böljade Erik Gustaf Göthe göra sig bemärkt såsom skulptör; men då hans konstnärsverksamhet egentligen utvecklade sig först under följande tidskifte, skola vi i nästa del till honom återkomma.
Byggnadskonsten låg under detta tidskifte nere ännu mer än de öfriga sköna konsterna. Äfven de hoppgifvande unge arkitekter, hvilka tillfälle bereddes att i Italien utbilda sina konststudier, såsom Tempelman, Piper, Sillén och Sundvall, fingo vid återkomsten föga tillfälle att praktiskt tillämpa sina konststudier, utan måste åtnöja sig att endast producera ritningar. Olof Samuel Tempelman (föda 1744, död 1816), hade dock fått 1790 uppföra façaden med de tunga refflade doriska kolonnerna å förra mynthuset, numera kanslihuset, vid Mynttorget i Stockholm. Fredrik Magnus Piper åter, född 1746, hofintendent 1780, vice preses i målare- och bildhuggareakademien 1795, direktör för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
