Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungahuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf, vid sin födelse Sveriges kronprins, fick till hofmästarinna grefvinnan Hedvig Armfelt, till guvernör riksrådet friherre Malte Ramel, och hade redan vid fem års ålder en hofstat, bestående, utom guvernören, af två kavaljerer, grefve Rutger Wrangel och friherre Axel Lagerbjelke, båda kaptener vid gardet, två kammartjenare och en hofmästare, samt omgafs äfven i öfrigt af samma ståt, som från första barndomen omgifvit fadern. Hans lärare var från 1806 professorn Nils Fredrik Biberg.
När fadern blifvit afsatt den 13 Mars 1809, lemnades det till en början oafgjordt, om prins Gustaf skulle fortfarande erkännas för Sveriges kronprins eller möjligen blifva dess konung och en ny förmyndareregering inträda med hertig Carl till regent. Denna ovisshet upphörde dock, när riksdagen den 10 Maj beslöt icke blott Gustaf Adolfs, utan äfven hans sons uteslutande från all rätt till Sveriges tron. Prinsen följde derefter sin mor till Gripsholm, der han endast under lektionstimmarne besöktes af sin lärare Biberg, men var för öfrigt alltid omgifven eller rättare bevakad af två officerare, som hvar fjerde timme, dag och natt, bytte om vakt.
Modern egnade, sedan, efter deras ankomst till Tyskland, sonen mera uteslutande kommit under hennes vård, en synnerlig omsorg åt hans uppfostran. Sedan han från Gripsholm kommit till Carlskrona, hade, i stället för Biberg, en regementspastor Carl Holm blifvit antagen till hans lärare; men denne återvände till Sverige redan i Oktober 1810 och fick till efterträdare en tysk professor Rinck, hvilken i sin ordning, när prinsen hunnit den ålder, att han mera behöfde en guvernör än en lärare, efterträddes af den nyss nämnde baron Polier, en rikt bildad, fin verldsman och tillika en högst aktningsvärd man, som bibehöll sitt inflytande hos prinsen långt in i hans mannaålder. Tillika fick denne såsom lärare i militära ämnen en öfverste Lassalaye, och åt dessa ämnen, så väl som åt svenska språket och litteraturen, egnade prinsen mycket intresse. På hans moders begäran hade hennes svåger, kejsar Alexander, 1814 åtagit sig att vara prinsens öfverförmyndare.
Både modern och prinsen sjelf synas ännu hafva smickrat sig med hoppet, att han kunde återvinna sina anspråk på Sveriges tron. Efter sin konfirmation 1816 antog han ock titeln prins af Sverige och kallades så allmänt inom Baden, erhöll egen uppvaktning, eget bord, egna ekipager och uppträdde i allo såsom en furstlig person. Han hade likväl nu bortlagt den s. k. svenska drägten, så väl som serafimerorden, och bar i stället malteserriddarnes drägt, hvilken orden han fått i sin spädaste barndom af kejsar Paul, likasom Andreas-orden af Alexander. Hos Alexander sökte ock modern på allt sätt verka till sonens fördel och lyckades äfven få ett löfte om hans anställande i ryska armén under 1815 års fälttåg mot Napoleon; men af undseende för Carl Johan återtog Alexander detta löfte. Vi hafva här ofvan omtalat, huru fadern, som dittills ej tyckts det ringaste bekymra sig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
