Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyttiga författningar vidtogos eller bereddes till större frihet i näringar, landtbrukets förbättring, handelns och slöjdernas tillväxt, alla understödda af Wachtmeister.»
Då man sökte öfvertala konungen att låta sig krönas utan riksdag, satte sig riksdrotsen kraftigt deremot, och då konungen efter Norrköpings riksdag beslöt åtal mot de ifrigaste oppositionstalarne bland adeln, gjorde Wachtmeister allt för att förmå honom afstå derifrån och kunde ej förmås till något deltagande deri, utan emot alla lagliga former sattes detta åtal i gång af statssekreteraren för inrikes expeditionen. Det löfte, Wachtmeister gifvit Gustaf III, att ej öfvergifva Gustaf Adolf i dennes unga år, höll han samvetsgrant, och det var först sedan konungen, hunnen till mannaålder, blifvit allt oefterrättligare, som Wachtmeister slutligen tog sin hand ifrån honom, hvartill närmaste anledningen var den här ofvan omnämnda, i Januari 1809 påbjudna krigsgärden, hvilken Wachtmeister motsatte sig så allvarligt, att konungen slutligen utom sig af förbittring knöt näfven, hotande hans ansigte. Riksdrotsen insjuknade kort derefter, men var ej okunnig om de planer, som nu voro å bane att skilja Gustaf Adolf från regeringen, hvilken det blef allt tydligare, att han ej längre kunde utöfva. Till konungens arrestering ville dock Wachtmeister ej medverka, utan sökte framtvinga ständernas sammankallande derigenom, att de, som stodo i spetsen för de särskilda delarne af förvaltningen, skulle nedlägga sina embeten, derest riksdag ej utlystes. Härom hade han öfverenskommit med statssekreterarne Rosenblad och Lagerbring samt presidenten Lagerheim; men då öfverenskommelsen skulle verkställas och riksdrotsen lät fråga Lagerbring, hvilken timme vore för de öfrige konseljledamöterne härtill lägligast, fick han till svar, att tiden ännu icke vore inne för beslutets utförande — och denna tid inföll icke före den 13 Mars.
Riksdrotsen var denna dag ännu fängslad vid sjuksängen, men då hertigen lät enträget bedja honom att infinna sig å slottet, lät den sjuke, i trots af både sin läkares, sin hustrus och sin sons föreställningar, bära sig dit och var der den, som med mesta bestämdhet yrkade på ständernas sammankallande. Först när detta var uttryckligen lofvadt, så väl som att riksdagskallelsen skulle ofördröjligen utfärdas, förklarade sig Wachtmeister vara till hertigens tjenst. Han ingick såsom justitiestatsminister i den nya styrelsen och satte såsom sådan vid kröningen kronan på den nye konungens hufvud. Första uppsättningen af högsta domstolens ledamöter var ock af Wachtmeister föreslagen, och den gillades allmänt. Äfven i öfrigt deltog han i det nya statsrådets förhandlingar till i början af Augusti 1809, då han inlemnade sin afskedsansökan och reste till Skåne. Det dröjde dock länge, innan man kunde förena sig om hvilken skulle blifva hans efterträdare, och han var ännu justitiestatsminister vid sin död å Ljungby sätesgård i Skåne, den 5 April 1810.
Riksdrotsen grefve Wachtmeister var intet snille, men dock en man med mer än vanliga förståndsförmögenheter, och hans rättrådighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
