Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ojemförligt mera kunnat uträttas, än som nu skedde; men ehuru Tibell vid flera tillfällen å slagfältet visat sig i hög grad ega militäriskt mod, saknade han politiskt i ännu högre grad än Cederström, hvilken han i hufvud, kunskaper och krigserfarenhet var vida öfverlägsen, men kunde dock ännu mindre än han göra sina åsigter gällande. Klandret för det oefterättliga sätt, hvarpå Finland understöddes från moderlandet, träffade äfven Tibell, ehuru han alltid härvid varit af annan mening än konungen, hvilken mening han dock aldrig förstått att få gillad.
Så snart statshvälfningen var genomförd, blef ock Tibell entledigad från sina befattningar i rikets tjenst, men fick likväl i September 1809 uppdrag att såsom konungens kommissarie afgå till Frankrike för att ombesörja krigsfångarnes utvexling. Mot vintern återkom han till fäderneslandet och blef i Juli 1811 utnämnd till chef för de då förenade fortifikations- och fältmätningskårerna, eller ingeniörkåren, såsom de nu gemensamt kallades. Han tyckes likväl hafva ansett befordringarna trögare än han väntat, ty han reste åter ut till Frankrike, men blef äfven der icke mottagen så som han hoppats och återvände derföre till Sverige, der han möttes af beskyllningar att hafva meddelat franska regeringen planritningar till fästningar samt specialkartor öfver flera punkter på svenska kusten, lemnat underrättelser om svenska arméns organisation, beskaffenheten af arsenaler, tyghus, krutförråd m. m., för hvilka beskyllningar han dock lyckades rättfärdiga sig.
Han blef dock ej använd i rikets tjenst och förde de följande åren ett ytterst torftigt lif, nödgad att lifnära sig endast af den ringa afkastning, ett halft hemman i hufvudstadens närhet gaf honom. År 1814 fick han likväl återinträda i tjenst och blef derefter icke utsatt för ny onåd. Han förordnades då till ordförande i krigshofrätten, blef 1815 ledamot af krigskollegium, fick 1819 uppdrag att utarbeta ett sammandrag af alla författningar rörande krigsväsendet till lands, hvilket arbete utgafs 1821, blef 1824 generallöjtnant och samma år president i krigskollegium, 1827 friherre, och då han afled i Mars 1832, lät Carl Johan på sin bekostnad gifva honom en ståtlig begrafning.
Sjelf var Tibell hatare af all ståt och dref enkelheten i sitt yttre ända till torftighet, hvilket, jemte hans allt för påtagliga karakterssvaghet, i sin mån bidrog att nedsätta hans anseende hos honom underordnade, på hvilka han i allmänhet lyckades inverka lika litet som på dem, hvilka stodo öfver honom. I kännedom om författningar, så väl som om alla särskilda delar af krigsväsendet, och i outtröttligt nit för utöfningen af sitt embete öfverträffades han af ingen. Lika outtröttlig var han äfven som berättare. Deri låg både hans styrka och hans svaghet. Han hade under sin långa och vexlingsrika lefnadsbana sett och erfarit mycket, hade således äfven mycket af verkligt intresse att berätta och gjorde det väl, men tillika allt för gerna, och lusten att berätta hade slutligen hos honom öfvergått till ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
