Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertygade en stor del af den under Gustaf III:s regering så missnöjda adeln om nödvändigheten så väl af en stark konungamakt som af anslutning till den nya styrelsen, för att motverka de alltmera kring sig gripande frihetsidéerna, hvilka nu långt mera än konungamakten voro för adeln hotande. Äfven Reuterholm hade tillhört den missnöjda adeln och var känd såsom varm adelsvän, hvilket ytterligare lättade denna anslutning. Oppositionen mot regeringen röjde sig ock nu företrädesvis hos några yngre ledamöter af adeln och några litteratörer, som blifvit hänförda af de nya frihetsidéerna; men den stannade tills vidare inom teoriernas område och hvad som skulle utgöra en praktisk tillämpning deraf, den Armfeltska sammansvärjningen, var snarare en intrig än en sammansvärjning, hvaraf gjordes långt mera väsen, än den förtjenade.
När Gustaf Adolf mottog regeringen, skedde det under de mest lofvande utsigter. Den fasthet, han i Petersburg visat mot Rysslands mäktiga herskarinna, hans bestämda vägran att då medgifva någon afvikelse från sitt lands lagar och hellre försaka den, vid hvilken han fäst sitt hjerta, hade gjort honom älskad och aktad af sitt folk, som dessutom värderade hans ordningssinne, hans sparsamhet och den stränga rättrådighet, hvarför han gjort sig känd. Att han genast aflägsnade Reuterholm och omgaf sig med allmänt aktade män såsom rådgifvare, till hvilka han lyssnade utan att göra någon till gunstling, räknades honom ytterligare till förtjenst, och flera nyttiga regeringsåtgärder under de första åren af hans regering befästade ännu mera det förtroende, Gustaf Adolf ingifvit sitt folk.
Svåra missväxter, jemte några andra omständigheter, som menligt inverkat på penningeställningen i riket, gjorde ständernas sammankallande nödvändigt, och så inträffade Norrköpings riksdag 1800, der det goda förhållandet mellan Gustaf Adolf och hans folk för första gången i någon mån stördes. Här uppträdde den nya adeliga oppositionen i helt annan riktning än den förra under Gustaf III:s regering, och de förföljelser konungen underkastade deltagarne deri, ehuru denna opposition varit föga farlig och visst icke hindrat konungen att vid riksdagen få sin vilja gällande, vittnade om hans ömtålighet för hvarje motstånd.
Vida mera olycksbringande för det goda förståndet mellan konungen och svenska folket blef likväl den resa, han efter riksdagens slut företog till Petersburg, och den bekantskap han der gjorde med kejsar Paul, hvars trumpna, nyckfulla, ingen motsägelse fördragande despotism derefter tycktes blifva hans ideal för konungamaktens utöfning, likasom Ludvig XIV:s lysande, praktälskande, af beskyddade snillen omgifna välde varit Gustaf III:s.
Under den långa resan till Tyskland åren 1803—1805 blef Gustaf Adolf alltmera främmande för sitt folk, inleddes i religiösa grubblerier och fattade ett oförsonligt hat till Frankrikes nye beherskare, hvilket han på flera sätt röjde, utan att taga i betraktande de menliga följder deraf för sitt rike. Detta hat framkallade det pomerska kriget,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
