Print (PDF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
732 Gusaf
IV Adolf.
hvilket, företaget utan all nödvändighet och illa
fördt, slutade med Pomerns förlust och med svåra
rubbningar i vårt penningeväsende, samt föranledde
det ännu mera olycksbringande finska kriget,
hvilket, i trots af finska härens och finska folkets
hjeltemodiga, ihärdiga, men från moderlandet allt
för svagt och planlöst understödda motstånd, ko-»
stade Sverige Finland och Gustaf Adolf hans tron.
Genom oefteijrättligheten i sin statskonst,
som icke leddes af något hänseende till svenska
folkets fördelar eller förmåga att bära följderna
af densamma; genom en sjelfrådighet, som icke tålde
några föreställningar, ett småaktigt pedanteri, som
uttröttade alla, hvilka med honom kommo i beröring, en
mer och mer tilltagande besynnerlighet, vittnande om
betänkliga rubbningar i hans förståndsförmögenheter,
hade Gustaf Adolf så lagt i dagen sin olämplighet
för sitt vigtiga kall, att det slutligen knappast
fans någon, som icke var derom öfvertygad, hvarföre
statshvälfningen utan motstånd genomfördes.
Tiderymden från Gustaf IILs död till statshvälfningen
1809 var visserligen på det hela en ganska bedröflig
tid, allt mera bedröflig, ju mera den närmade sig
sitt slut; men den var tillika i flera hänseenden
lärorik. Den gaf det mest öfvertygande bevis,
att den konungamakt, Gustaf III med list och våld
tillvällade sig 1789, icke blef båtande hvarken
för hans son eller häris folk. Detta allt för långt
sträckta konungavälde blef ett lika varnande exempel
mot konungamaktens missbruk, som frihetstidens
statsskick varit mot folkmaktens, och visade
nödvändigheten af ett regeringssätt, undvikande båda
öfverdrifterna. Men detta , tidskifte är lärorikt
äfven i det hänseendet, att det visat, huru svenska
folket, oaktadt det rådande trycktvånget samt i trots
af en på samma gång envis och svag, despotisk och
andefattig styrelses alla bemödanden att qväfva tanke-
och yttrandefriheten, likväl icke allenast bibehöll
sinnet derför oförsvagadt, utan förstod att tillegna
sig och göra för sig fruktbärande de samhällsläror
man så ifrigt sträfvat att utestänga. Denna
andeliga spänstighet, detta okufliga frihetssirme,
så väl som den fortgående vetenskapliga och vittra
utvecklingen äfven under så ogynsamma förhållanden,
bära så öfvertygande och så fördelaktigt vittne om,
svenska folkets -berättigande till en ganska hög
plats bland kulturfolken, att ur denna synpunkt äfven
nu ifrågavarande tidskifte kan kallas glädjande,
så bedröfligt det än i öfrigt framstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
