Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket, företaget utan all nödvändighet och illa fördt, slutade med Pomerns förlust och med svåra rubbningar i vårt penningeväsende, samt föranledde det ännu mera olycksbringande finska kriget, hvilket, i trots af finska härens och finska folkets hjeltemodiga, ihärdiga, men från moderlandet allt för svagt och planlöst understödda motstånd, kostade Sverige Finland och Gustaf Adolf hans tron.
Genom oefterrättligheten i sin statskonst, som icke leddes af något hänseende till svenska folkets fördelar eller förmåga att bära följderna af densamma; genom en sjelfrådighet, som icke tålde några föreställningar, ett småaktigt pedanteri, som uttröttade alla, hvilka med honom kommo i beröring, en mer och mer tilltagande besynnerlighet, vittnande om betänkliga rubbningar i hans förståndsförmögenheter, hade Gustaf Adolf så lagt i dagen sin olämplighet för sitt vigtiga kall, att det slutligen knappast fans någon, som icke var derom öfvertygad, hvarföre statshvälfningen utan motstånd genomfördes.
Tiderymden från Gustaf III:s död till statshvälfningen 1809 var visserligen på det hela en ganska bedröflig tid, allt mera bedröflig, ju mera den närmade sig sitt slut; men den var tillika i flera hänseenden lärorik. Den gaf det mest öfvertygande bevis, att den konungamakt, Gustaf III med list och våld tillvällade sig 1789, icke blef båtande hvarken för hans son eller hans folk. Detta allt för långt sträckta konungavälde blef ett lika varnande exempel mot konungamaktens missbruk, som frihetstidens statsskick varit mot folkmaktens, och visade nödvändigheten af ett regeringssätt, undvikande båda öfverdrifterna. Men detta tidskifte är lärorikt äfven i det hänseendet, att det visat, huru svenska folket, oaktadt det rådande trycktvånget samt i trots af en på samma gång envis och svag, despotisk och andefattig styrelses alla bemödanden att qväfva tanke- och yttrandefriheten, likväl icke allenast bibehöll sinnet derför oförsvagadt, utan förstod att tillegna sig och göra för sig fruktbärande de samhällsläror man så ifrigt sträfvat att utestänga. Denna andeliga spänstighet, detta okufliga frihetssinne, så väl som den fortgående vetenskapliga och vittra utvecklingen äfven under så ogynsamma förhållanden, bära så öfvertygande och så fördelaktigt vittne om svenska folkets berättigande till en ganska hög plats bland kulturfolken, att ur denna synpunkt äfven nu ifrågavarande tidskifte kan kallas glädjande, så bedröfligt det än i öfrigt framstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
