Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.1. Ytbildning och vattensystem. Af docenten fil. dr Gunnar Andersson, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. YTBILDNING OCH VATTENSYSTEM.
Den Skandinaviska halföns stomme utgöres af en urgammal bergskedja,
som i en aflägsen geologisk tid bildades utmed det nuvarande
Atlantiska hafvets nordöstra rand. Denna höjning af jordskorpan kan
följas från norra Irland öfver nordvästra Skottland till vår halfö,
där den bildar de norska högfjällen från Stavanger till riksgränsen
i Härjedalen och därefter fortsattes utmed samma gräns såsom en bred
zon inom såväl Sverige som Norge ända upp till den stora fjällsjön
Torne träsk, hvarifrån den i nordlig riktning torde löpa ut i hafvet,
för att ånyo visa sig utmed västra kusten af Spetsbergen.
Kring detta högt liggande, mestadels i NNO–SSV strykande parti
af vår halfö är det, som under långa geologiska tidsskeden vårt
lands allmänna geografiska förhållanden hafva utdanat sig. Från
vattendelaren i den gamla kontinentens inre har vattnet sökt sig ned
mot dennas rand och därvid danat öfre Sveriges stora, karakteristiska
floddalar. Under ett senare skede i landets historia sänktes, genom
en serie förkastningar, gående företrädesvis i N–S och V–O, stora
delar af landet betydligt under den ursprungliga ytan. Härigenom
uppstodo Östersjöbäckenet och Finska viken samt det af stora sjöar
delvis fyllda mellansvenska låglandet. Söder om detta möter ånyo en
rest af den urgamla kontinentalplatån, i det småländska höglandet,
hvilket i söder gränsar till den skånska slätten, kännetecknad af
yngre, sedimentära formationer, som bilda underlaget för en helt
annan natur än det skandinavisk-finska urbergsområdets. Dessa fyra
områden utgöra Sveriges orografiska hufvuddelar; de framträda äfven
ganska tydligt på höjdkartan sid. 8.
TAB. 1. Öfre Sveriges betydligaste älfvar.
[1]
Älf. Längd. Dränerings- Fall. (2 Afrinnande
område. vatten. (3
Km. Kvkm. Meter. Kbm.
Torne älf.....(4 375 40,650 345 460
Kalix älf.....(5 335 18,050 497 350
Lule älf........ 310 25,120 429 325
Pite älf........ 308 11,770 541 210
Skellefte älf... 330 11,880 482 220
Ume älf......... 381 26,970 520 365
Ångermanälfven.. 389 32,620 582 430
Indalsälfven.... 316 26,230 419 350
Ljungan......... 271 12,880 562 170
Ljusnan......... 370 19,590 868 265
Dalälfven....... 455 28,930 791 365
Klarälfven...... 367 11,870 626 200
2) Från källorna till mynningen.
3) Medelbeloppet af den afrinnande vattenmängden per sekund.
4) Af dräneringsområdet tillhöra endast 26,500 kvkm. Sverige,
återstoden Norge och Finland. Den genom Tärendö älf till
Kalix älf afrinnande vattenmängden uppskattas till omkring
100 kbm. per sekund.
5) Jfr föregående anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
