Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.1. Ytbildning och vattensystem. Af docenten fil. dr Gunnar Andersson, Stockholm - I.1.b. Mellansvenska låglandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakter mer eller mindre talrika höjder af växlande storlek,
hvilka dock sällan eller aldrig nå mera än 50–100 m. öfver
hafvet. Anmärkningsvärda undantag äro Västgötaslättens silurberg,
bland hvilka Kinne-kulle når 301 m., Halleberg 148 m., Hunneberg 142
m., Billingen 298 m. samt det vid Vätterns östra sida kvarstående
urbergspartiet Omberg 263 m. Urbergshöjderna äro, då läget varit
mera exponeradt för vågor och vind, vanligen frisköljda från finjord
och utgöra endast en ganska medelmåttig skogsmark, där granen och
furen, mer eller mindre uppblandade med björk eller asp, föra en
kamp, starkt påverkad af människans ingripande. Till åker lämpar
sig denna mark föga.
Såsom förut framhållits, är det sänkningar af berggrunden utmed
vissa linier, som förorsakat uppkomsten af det mellansvenska
låglandet, öfver hvilket sedan hafsaf lagringarna bredt sitt
befruktande och nivellerande mäktiga täcke. I synnerhet där,
såsom i Uppland, Närke, Öster- och Västergötland, kalkhalten är
jämförelsevis stor, erbjuda dessa bildningar en synnerligen bördig,
lättodlad jordmån, på hvilken fordom ädlare löfträd, såsom ek,
lönn, ask, lind, hassel m. fl., bildade sammanhängande skogar,
kringgärdande höjdernas mörka barrskogspartier. Det var på dessa
inbjudande slätter mellersta Sveriges första inbyggare slogo sig
ned, bröto bygd och lade grunden till det svenska väldet. De större
partier af urbergsområdet, hvilka vid sänkningen kommit att kvarstå,
såsom Kolmården och höjdsträckningarna kring norra Vättern, bilda
de stora barrskogstrakter, hvilka länge fördröjde sammanslutningen
af de olika slättlandens inbyggare till en större politisk enhet.
Ehuru höjdskillnaderna inom det stora mellansvenska låglandet
ingenstädes äro betydande, hafva dock sänkningsprocesserna försiggått
så olikformigt, att större och mindre områden kommit att ligga
under den allmänna nivån och bilda af sjöar fyllda bäcken. Bland de
otaliga sjöarna äro några af en betydande storlek. De ha, ej minst
på grund af sina rikt grenade kustlinier, allt ifrån äldsta tider
varit af stor betydelse för samfärdseln inom hjärtat af Sverige. De
fyra mest betydande sjöarna äro, som bekant, följande:
Höjd öfver hafvet. Vattenareal. Största längd. Största djup.
Meter. Kvkm. Km. Meter.
Mälaren.................. O.3–0.6 1,163 117 64
Hjälmaren............... 21.0 480 61 18
Vättern.................. 88.2 1,898 128 119
Vänern .................. 44.0 5,568 140 89
De två förstnämnda sjöarna afrinna genom Norrström, hvars vattenmassa
är 188 kbm. i sekunden och kring hvilken Sveriges hufvudstad
Stockholm är belägen. Vättern finner sitt utlopp genom den 100
km. långa Motala ström, som afleder en vattenmängd af 93 kbm. i
sekunden, och Vänern genom den 90.5 km. långa Göta älf, som vid
Trollhättan kastar en vattenmassa af vid pass 500 kbm. i sekunden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
