Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.2. Klimat. Af amanuensen vid Meteorologiska centralanstalten fil. dr N. Ekholm - I.3. Geologi. Af statsgeologen E. Erdmann, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid känner man ännu icke dess verkliga belopp i följd af
svårigheten att noga mäta mängden af nederbörd, i synnerhet
af snö. Enligt Hamberg bör största delen af den funna ökningen
tillskrifvas mätningsfelen, hvilka alltid sträfva att minska den
uppmätta mängden men i större mån på öppna slätter och nakna berg
än på skogbevuxna.
Å andra sidan har skogen ett afsevärdt inflytande på afdunstningen
och snösmältningen, såsom också Hambergs undersökningar visa. Däraf
följer, att skogen är af stor betydelse såsom reglerande sjöar,
floder och källor. Detta har också blifvit direkt bevisadt af
O. Appelbergs iakttagelser och beräkningar. Hans undersökningar i
denna fråga kunna sammanfattas på följande sätt: odlad jord befordrar
öfversvämningar i vattendragen under våtår, vattenbrist under torra
år; ängsmark skyddar mot öfversvämningar under våtår men befordrar
vattenbrist under torka; skogsmark ökar alltid vattenmängden
men lämnar under våtår endast hälften mot odlad jord och afger
äfven vid torka så mycket vatten, att den i väsentlig mån hindrar
vattenbrist; sjöarna verka i hög grad reglerande på vattenståndet,
därigenom att de under våtår magasinera nederbördsöfverskottet och
sedan småningom afgifva det under torka.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>