Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.4. Växtgeografi. Af lektorn vid Skogsinstitutet fil. dr A. Nilsson - I.4.a. Fjällregionen - I.4.b. Björkregionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXTGEOGRAFI.
49
den intager dels ett större område, som längs riksgränsen med få
afbrott sträcker sig från landets nordligaste del till mellersta
Härjedalen, dels isolerade fjälltoppar närmast öster och söder
härom. Nedre gränsen anses ligga, där björkskog börjar uppträda,
och når minst manshöjd. I nordligaste Sverige ligger denna gräns
omkring 550 meter öfver hafvet men stiger så småningom till omkring
950 meter öfver hafvet i regionens sydligaste del.
Öfver stora sträckor är snön bortsmält före midsommar och marken
torr. Där härskar fjällheden, utmärkt genom ett bottentäcke af
lafvar och mossor samt ett enformigt, glest täcke dvärgbuskar,
såsom fjälljung (Phyllodoce cærulea Bab.), fjäll-krepling (Azalea
procumbens L.), ripbär (Arctostaphylus alpina Spreng.), polört
(Diapensia lapponica L.), kråkbär (Empetrum nigrum L.) och lingon
(Vaccinium vitis idæa L.), med inströdda gräs, såsom axfryle (Luzula
spicata DC.) och klyn-tåg (Juncus trifidus L.), och örter, såsom
ängsråpa (Polygonum viviparum L.) och skogsstjärna (Trientalis
europæa L.). Här och där i sänkorna afbrytes enformigheten af
en matta mörkaxiga starrarter. På andra ställen hålles marken
hela sommaren fuktig af smältande snövatten, och där uppträder
en matta af dvärgvide (Salix herbacea L.) jämte en mängd örter,
såsom snö- och isranunkel (Ranunculus nivalis L. och glacialis L.),
stjärnbräcka (Saxifraga stellaris L.), trefingerört (Sibbal-dia
procumbens L.) m. fl., hvilka dock icke bilda något slutet
växttäcke. Fjällsjöarna sakna nästan fullständigt blomväxter.
I fjällregionens nedre delar, i synnerhet omkring fjällbäckarna,
förekomma täta videsnår, bildade af ull-, rip- och lappvide
(Salix lanata L., glauca L. och lapponum L.) med inblandning af
grönvide (S. phylicifolia L.). På torrare ställen ersättas videna
af dvärgbjörk (Betula nana L.)
Björkregionen karakteriseras af björkskogar, bildade af glasbjörk
(Betula odorata Bechst.) jämte enstaka asp (Populus tremula L.) och
rönn (Sorbus aucuparia L.). Den bildar nedanför fjällregionen ett
mycket oregelbundet bälte, hvilket längst i norr, där björkregionen
är bäst utvecklad, når en bredd af 30 km., men så småningom af
smalnar söder ut till en bredd af endast något hundratal meter eller
mindre. Dess nedre gräns, som anses ligga, där barrträd mera allmänt
börja uppträda, ligger i nordligaste delen knappa 400 meter öfver
hafvet och höjer sig så småningom söder ut till omkring 900 meter
öfver hafvet.
På vissa ställen är marken kalkhaltig, och där uppträda örtrika
björkskogar, i synnerhet utmärkta af en yppig matta högväxta,
storbladiga örter, såsom lund-näfva (Geranium silvaticum L.) och
fjälltolta (Mulgedium alpinum Less.). För öfrigt omväxla på den torra
och magra marken- björkhedar och mossrika björkskogar, hvilka skogar
med hänsyn till markbetäckning nära öfverensstämma med motsvarande
tallskogar. Den fuktigare marken upptages af vidsträckta mossar
(myrar), hvilka karakteriseras af en mängd starr- och dunarter
(Carex, Eriopho-rum) samt tufsäf (Scirpus cæspitosus L.), med sparsam
inblandning af dvärgbjörk, odon (Myrtillus uliginosa Drej.), rosling
(Andromeda polifolia L.) m. fl., samt ett bottentäcke, i hvilket
brunmossor (Amblystegium) och Dicranum-arter spela större roll
än hvitmossor (Sphagnum). Sjö- och flodstränderna samt myrarna
äro ofta kantade af vidsträckta videsnår, hufvudsakligen bildade
af ofvan anförda viden jämte svartvide (Salix nigricans Sm.). I
sjöarna uppträda blomväxter mycket sparsamt.
Sveriges land och folk.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
