Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.1. Öfversikt af svenska folkets historia. Af skriftställaren E. Svensén, Stockholm - II.1.f. Kalmarunionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häfder, och på historiens skådeplats uppträder för första gången
ett enadt, själfmedvetet svenskt folk.
Alltifrån denna tid erbjuder återstoden af Kalmarunionen skådespelet
af en nästan oafbruten strid mellan Sverige och Danmark, än på
slagfältet, än vid tallösa diplomatiska förhandlingar och möten. Den
naturliga grundsatsen, att konung skulle väljas af de tre folken
gemensamt, åsidosattes ständigt af danskarne, som valde konung på
egen hand och därefter sökte genomdrifva hans antagande äfven af de
andra folken. I Sverige uppstodo då tvenne partier, ett dansksinnadt,
som arbetade för de danska konungarnes accepterande, samt ett
nationellt, som i form af ett slags provisorium ville öfverlämna
Sveriges styrelse åt inhemska män såsom »riksföreståndare». I
spetsen för sistnämnda parti stodo merendels medlemmar af de två
Stureätterna, som sökte sitt stöd hos Sveriges bönder.
[Ornässtugan.]
Den mäktiga nationella väckelse, som sålunda samlade Sveriges folk i
kampen mot unionen, bidrog kraftigt till utvecklande af vårt lands
kultur och samhällsskick. Med vapen i hand fick bonden oupphörligt
värna sin egen och landets frihet, och det föll därför af sig själft,
ej blott att han segerrikt behöll säte och stämma på riksdagarna,
utan också att bondeståndets inflytande vid dessa blef i hög grad
betydelsefullt. Med denna fasta grundval för sin makt voro Sturarne
ett slags konungar utan krona, och under deras händer timrades den
svenska samhällsbyggnaden upp på urgammal inhemsk grund. Mestadels
voro de ock i stånd att bjuda spetsen åt de danska konungarne, äfven
när dessa, såsom ej sällan skedde, fingo hjälp af en betydande del
af Sveriges adel och af kyrkan.
Sedan den siste riksföreståndaren med namnet Sture, eller Sten Sture
den yngre, år 1520 förlorat lifvet i striden mot konung Kristian
II, lyckades denne ännu en gång återställa unionen. Men genom de
vanvettiga dåd, som togo sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
