Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.1. Öfversikt af svenska folkets historia. Af skriftställaren E. Svensén, Stockholm - II.1.j. Gustavianska tiden - II.1.k. Den nyaste tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppblomstring; vi nämna Kellgren, Thorild, Leopold, fru Lenngren;
bland tidens konstnärer glänser Thorvaldsens föregångare Sergel. På
filantropiens område gjorde vårt land vid denna tid en insats, som
icke bör förgätas. Påverkad af Svedenborg, var svensken Wadström den
förste i Europa, som höjde sin röst för negerslafveriets afskaffande
- en föregångare alltså till Wilberforce och såsom sådan högt
uppskattad både i England och Frankrike, i hvilket sistnämnda land
han rönte den utmärkelsen att kallas till hedersborgare.
Men konungen tröttnade snart vid sitt reformarbete och invecklade sig
och landet i ekonomiska svårigheter. Mot den växande oppositionen
visste han ingen annan räddning än ett krig med Ryssland, som
emellertid fördes med ära och tryggade vårt lands ställning
mot denna mäktiga granne. Den uppretade adelns motstånd kunde
han endast bryta genom en ny statskupp, år 1789, som nära nog
återupprättade enväldet. Tre år senare föll han offer för en
lönnmördare, framkallad af den oförsonliga förbittring, som hans
politiska öfvergrepp uppväckt, särskildt hos adeln.
Enväldet gick emellertid nu i arf på hans son, Gustaf IV Adolf
(1792/1809), en af de mest olycksbringande regenter, som någonsin
innehaft ledningen af Sveriges öden. Han var otvifvelaktigt
alltigenom uppfylld af de bästa afsikter, men hans inskränkta
själsgåfvor gjorde honom omsider omöjlig. Hans fanatiska hat till
världseröfraren Napoleon, som han trodde sig kallad att störta,
förmådde denne att uppväcka Rysslands fiendskap mot Sverige, och
kriget 1808/09 medförde förlusten af Finland, som så länge troget
delat öden med Sverige och genom dess omsorg blifvit delaktigt af
den västerländska odlingen. För att rädda riket från undergång
blef konungens afsättning genom en militärrevolution nödvändig
(1809). En grundlagsstiftande riksdag sammankallades, som gaf
Sverige dess ännu gällande författning.
Den nyaste tiden (efter 1809). Vårt lands historia under det
nyss förflutna seklet kommer, från skilda synpunkter, så ofta att
behandlas under följande afdelningar af detta arbete, att vi här
kunna inskränka oss till några få antydningar.
Ur revolutionen framgick 1809 års ännu bestående författning, som
gifvit Sverige nittio år af inre och yttre fred med kraftig materiell
och andlig utveckling under det konstitutionella samhällsskickets
hägn. Sveriges konungar under denna tid hafva varit Karl XIII
(1809/18), Karl XIV Johan (1818/44), med hvilken ätten Bernadotte
besteg tronen, Oskar I (1844/59), Karl XV (1859/72) samt
<i><b>Oscar II</i></b> (sedan år 1872).
De första åren efter 1809 medförde viktiga tilldragelser å den yttre
politikens område, nämligen Sveriges deltagande i frihetskriget
mot Napoleon (1813) - under hvilket Sverige genom sin tronföljares,
Karl Johans, personlighet spelade en ganska betydande roll - samt
unionen med Norge (1814), för hvilken å annat ställe redogöres. Vid
fredslutet med Danmark öfverlämnade Sverige till detta land, såsom
ersättning för Norge, sin sista besittning på andra sidan Östersjön,
eller det nordliga Vorpommern. Sedan dess hafva den Skandinaviska
halföns båda folk, bakom sina mot plötsliga öfverfall skyddande
haf, iakttagit en defensiv fredspolitik, utan onödig inblandning
i Europas angelägenheter.
Under några årtionden uppträdde den skandinavistiska rörelsen med
stor styrka, yttrande sig i en sträfvan att närmare med hvarandra
förena de tre skandinaviska folken, svenskar, norrmän och danskar,
till en början i politiskt men sedermera förnämligast i kulturellt
och ekonomiskt hänseende. De vunna resultaten äro mest framträdande
å det judiciella området, där i flera viktiga fall de tre folken
närmat sig hvarandra, stundom till fullt identisk lagstiftning. Af
stor betydelse är äfven den skandinavistiska rörelsens inverkan på
litteratur, vetenskap och konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
