Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.1. Statsförfattningen - III.1.a. Historik och nuvarande statsförfattning, af lektorn fil. dr E. Hildebrand, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSFÖRFATTNINGEN.
159
tades Riksgäldskontoret, som ställdes under ständernas egen
styrelse. Ståndsolikheterna utjämnades något. De ofrälse fingo
tillträde till de flesta ämbeten, och bondeståndets ställning blef
väsentligen förbättrad. Statsskicket hade emellertid åter närmat
sig till absolutism.
Sedan Gustaf IV Adolf (1792/1809), oförmögen att begagna den stora
makt, som lagen lade i hans hand, genom sin dårskap bragt riket
nära undergångens rand och blifvit skild från regeringen (13 mars
1809), sammanträdde rikets ständer och fingo åter öfvertaga en
uppgift liknande den deras förfäder haft efter Karl XII:s död,
nämligen att ordna rikets statsskick; ty att detta måste ändras,
därom voro alla ense.
Riksdagsbesluten af år 1809 införde vårt ännu gällande
statsskick. Vid dess fastställande hade man en rik erfarenhet i
motsatta riktningar att draga nytta af, och lagstiftarne visade
sig också väl vuxna sin uppgift. De förstodo att iakttaga en
måttfull medelväg mellan mång-väldets och enväldets öfverdrifter och
genomförde i sann mening konstitutionella grundsatser. Med undantag
af bestämmelserna rörande riksdagens sammansättning hafva ock sedan
dess några genomgripande förändringar i Sveriges statsskick icke
ägt rum.
I öfverensstämmelse med gammal praxis fördelades bestämmelserna
om statsskicket i tre grundlagar: regeringsformen af den 6 juni
1809, numera den äldsta af de skrifna grundlagarna i Europa,
riksdagsordningen af 1810 och successionsordningen af 1809;
af dessa betecknas regeringsformen uttryckligen såsom den
förnämsta. Som en fjärde grundlag antogs en tryckfrihetsförordning
(1810). En ny successionsordning måste antagas den 26 september
1810, tryckfrihetsförordningen ersattes den 16 juli 1812 af
en ny, och ri’ksdagsordningen gaf den 22 juni 1866 vika för en
annan. Regeringsformen bär ännu sitt gamla datum, ehuru i många
detaljer förändrad.
Successionsordningen af 1810 ordnar tronföljden inom Prins Johan
Baptist Julius af Ponte Corvo ätt. Kronan är ärftlig, tronföljden
agnatisk. Konungen, som blir myndig vid 18 års ålder, skall alltid
vara af den rena evangeliska läran. Arfsrätten förverkas bland annat,
om prins gifter sig utan konungens samtycke eller med enskild mans
dotter. Regeringen kan konungen endast utöfva, så länge han befinner
sig i Sverige eller, efter 1815, inom de förenade rikena Sveriges
och Norges gränser. I annat fall inträder ett regentskap eller en
tillförordnad regering, dock icke om, under krig, konungen själf
går i fält.
Regeringsformen af år 1809 är angelägen att skona konungamaktens
prerogativ men söker på samma gång förekomma dess missbruk. Konungen
»äger allena styra riket», men han skall fatta sina beslut
i statsrådet efter inhämtande af ansvariga rådgifvares till
protokollet afgifna råd. Statsråden, numera till antalet elfva,
måste vara infödda svenska män och tillhöra den luterska kyrkan;
de utnämnas och af-skedas af konungen men äro ansvariga inför
riksdagen. Sedan 1876 utnämnes en af statsrådets medlemmar till
statsminister och statsrådets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
