Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.1. Statsförfattningen - III.1.a. Historik och nuvarande statsförfattning, af lektorn fil. dr E. Hildebrand, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSFÖRFATTNINGEN.
161
Riksdagens sammansättning af fyra stånd bibehölls 1809. Man
var visserligen icke blind för bristerna i densamma, men
under rikets dåvarande svåra belägenhet vågade man sig icke på
den invecklade uppgiften att fastställa några nya grunder för
representationen. Frågan hölls sålunda öppen och blef alltifrån
1830 en ständigt återkommande. År 1848 framlade regeringen
ett förslag till representationsreform, som dock förkastades
vid följande riksdag. Efter ett tiotal år togs frågan upp
igen, och 1862 framlade regeringen, hvars främste man då var
ju-stitiestatsministern frih. Louis de Geer, ett nytt förslag,
hvilket omsider definitivt antogs i december 1865, och följande år
utkom den nya riksdagsordningen under datum den 22 juni 1866.
För riksdagens sammansättning och arbetssätt enligt den nya
lagen redo-göres längre fram. Enligt 1809 års regeringsform skulle
riksdagen sammanträda hvart femte år, hvilket vid riksdagen 1844/45
ändrades till hvart tredje; enligt den nya riksdagsordningen
sammanträder riksdagen hvarje år. Någon direkt förändring i fråga
om riksdagens maktställning skedde ej genom 1866 års förändringar
i dess sammansättning.
Riksdagen äger vid förekommande fall att välja konung, tronföljare
och förmyndare. Vidare delar riksdagen lagstiftningsrätten med
konungen. Därvid är att märka, att grundlagsändringar, hvartill
förslag kunna väckas äfven af den riksdagens delegation, som kallas
konstitutionsutskottet, genast kunna förkastas men endast på det
sätt antagas, att de förklaras »hvilande» till första riksdag efter
nya val till Andra kammaren, då de skola oförändradt antagas eller
förkastas. Andra lagförslag kunna af göras vid samma riksdag,
då de väckas. I afseende på ändring af kyrkolag äger kyrkomötet
veto. - Riksdagens lagstiftningsmakt omfattar grundlag, civil- och
kriminallag, kommunallag, kyrkolag och kriminallag för krigsmakten. I
fråga om s. k. ekonomisk lag (se här ofvan) har riksdagen endast att
vända sig till konungen med sina önskningar. Dock brukar i regeln
regeringen inhämta riksdagens mening beträffande alla viktigare lagar
af detta slag, liksom det ock förekommer, att konungen öfverlämnar
åt riksdagen att tillsammans med honom lagstifta i dylika ärenden.
Vidsträcktare är riksdagens makt öfver
statsregleringen. Hufvud-förslaget utgår ifrån regeringen, och
riksdagen beviljar ej gärna ordinarie anslag (d. v. s. årligen
återkommande sådana), om förslag därom väckts från annat
håll. Statsregleringspropositionen behandlas af riksdagen i detalj,
och för hvarje enskild utgiftspost anslås, så vidt möjligt, en
bestämd summa, hvilken icke får öfverskridas. Endast om besparingar
skulle uppstå, har regeringen i vissa fall rätt att använda dem
för likartade ändamål inom resp. departement. Stanna kamrarna i
olika beslut i finansfrågor, anställes ny omröstning, och därvid
sammanräknas rösterna i båda kamrarna. Eljest hafva dessa veto
mot hvarandra.
Sveriges land och folk.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
