Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.1. Statsförfattningen - III.1.b. Riksdagens sammansättning och arbetssätt, af litteratören J. P. Velander, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGENS SAMMANSÄTTNING OCH ARBETSSÄTT.
165
Riksdagsordningen af 1866 innehöll i själfva verket ganska olika
bestämmelser mot de ofvan anförda, hvilka äro gällande sedan
1894. Enligt 1866 års lag skulle på landsbygden hvarje domsaga välja
en representant; ägde domsaga mer än 40,000 inb., delades den i två
kretsar. Af städerna ägde de större (med mer än 10,000 inb.) att
välja en representant för hvarje fullt tiotusental af folkmängden;
de mindre sammanslogos i valkretsar om minst 6,000 och högst
12,000 inb. hvardera. Faktiskt fick landsbygden på detta sätt en
representant för ungefär 27,000 inb., städerna åter en för vid pass
10,000, hvilket egendomliga förhållande förklaras af att städerna,
hvilka annars skulle stannat i en utprägladt skarp minoritet, då
deras folkmängd år 1866 blott uppgick till 12 % af hela rikets,
ansågos behöfva ett visst skydd för sina intressen.
På detta sätt hade landsbygden vid 1867 års riksdag 135
representanter och vid 1894 års 145. Antalet af städernas
representanter växte däremotr genom den starkare folkökningen, under
samma tid från 55 till 83. Gentemot denna förskjutning lyckades den
i riksdagen härskande majoriteten år 1894 genomdrifva de nya, här
ofvan anförda bestämmelserna, enligt hvilka ledamöternas antal nu
är fixeradt, nämligen 150 för landsbygden och 80 för städerna. När
städernas folkmängd uppnått 80/230 af hela rikets, skall emellertid
antalet omregleras efter principen af lika representationsrätt för
land och stad.
Valkretsarna på landsbygden utgöras fortfarande af domsagorna,
med tndelning af de 32 folkrikaste för att det bestämda antalet
af 150 valkretsar skall kunna uppnås. Stad, som äger minst V80 af
rikets hela stadsbefolkning, bildar egen valkrets och väljer en
representant för hvarje full sådan åttiondedel; de mindre städerna
äro sammanslagna till det antal valkretsar, som behöfves för vinnande
af i allt 80 representanter. Omreglering af valkretsarna sker hvart
tionde år.
För valrätten till Andra kammaren gälla ännu bestämmelserna uti
lagen af år 1866. Villkoren för denna valrätt (som blott tillkommer
män) äro: svensk medborgarrätt, god frejd, myndig ålder (21 år)
samt antingen innehafvande af fastighet om minst 1,000 kronors
värde eller af arrendeupplåtelse (å minst fem år eller lifstid)
å jordbruksfastighet om minst 6,000 kronors värde eller, slutligen,
inkomst af minst 800 kronor om året. Därjämte fordras att ej häfta
för obetalda utskylder till kommunen. Hela antalet röstberättigade
uppgick år 1899 till 340,000, eller 25 % af de till myndig ålder
hunna männen. Huru antalet växlat sedan år 1872, framgår af tab. 30.
För valbarhet till Andra kammaren fordras valrätt och 25 års
ålder samt att vara inom kretsen bosatt. Sistnämnda egendomliga
bestämmelse är ett uttryck af vårt folks utpräglade motvilja för
s. k. yrkespolitici. Då ledamot af Andra kammaren åtnjuter arfvode
(1,200 kr.), erfordras ej enskild förmögenhet för att kunna mottaga
uppdraget. - Valen ske för tre år; varder kammaren upplöst (hvilket
blott en enda gång inträffat, nämligen år 1887), gälla de nya valen
blott till den löpande treårsperiodens utgång. De ordinarie valåren
framgå af tab. 30.
Valsättet (direkt eller indirekt val) bestämmes af hvarje valkrets
själf men kan ej ändras förrän efter fem års förlopp. Städer, som
ensamma bilda en valkrets, skola dock välja omedelbart. För närva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
