Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.2. Statsförvaltningen - III.2.h. Fångvården, af fängelsedirektören K. Blomquist, Kristianstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅNGVÅRDEN.
I fråga om själfva fångbehandlingen har redan nämnts, att densamma
grundar sig på cellsystemet. Endast de relativt få fångar, som
blifvit dömda till straffarbete på längre tid än fyra år, samt Ii
f st i dsfån gar ne öfvergå efter tre års celltid till gemensamma
arbetssalar, hvaremot de under nätterna samt fritider äro noggrant
åtskilda i nattceller. Tvångsarbetsanstalterna, uti hvilka arbetet
utföres i gemensamhet, äro alla försedda med nattceller; och det
har äfven ifrågasatts att beträffande unga tvångsarbetsfångar få
en fullständigare separation till stånd för ernående af bättre
resultat i uppfostringsafseende.
Vid cellsystemets tillämpning sträfvar man att genom ett regelbundet
och ordnadt arbete, genom daglig utevistelse i fånggård under minst
en halftimme, genom i cellerna anslagna anvisningar för rationella
kroppsöfningar, genom med urskillning valda fängelseboksaralingar
(tillhopa cirka 50,000 band), genom religions- och skolundervisning
samt genom cellbesök af fängelsets funktionärer, och delvis äfven
af frivilliga besökare, i möjligaste mån motverka en för fångarne
skadlig isolering och vända strafflidandet dem till godo. Ett
ytterst noggrant iakttagande af gifna ordningsföreskrifter
kräfves, och alla slag af njutningsmedel, såsom exempelvis tobak
och snus, äro förbjudna för såväl straff- som tvångsarbetsfångar
och botesfångar. Rannsaknings- och fängelsefångar, som kunna och
vilja förskaffa sig bättre underhåll och större bekvämlighet,
än i fängelset allmänneligen bestås, hafva därtill rätt, såvidt
ordningen eller säkerheten inom fängelset därigenom ej stores.
Den för fångvården synnerligen viktiga frågan om fångarnes
arbetspremier och åtgärder till förekommande af deras förslösande
efter frigifningen har, beträffande de centrala anstalterna,
fått en lycklig lösning genom arbetspremie-reglementet den 24
oktober 1890. Sparade arbetspremier insättas i Postsparbanken
och få, om de öfverstiga tjugu kronor, af den frigifne blott
till viss del i månaden lyftas. Blir han under tiden häktad för
brott eller lösdrifveri, äger han ej att förfoga öfver innestående
arbetspremiemedel, och blir han dömd till ansvar för brott eller till
tvångsarbete, förverkas de. Det är tydligt, att en dylik anordning i
sin mån motverkar återfall i brott. Sammanlagda beloppet af de under
år 1898 frigifnas vid frigifningen i Postsparbanken innestående
medel utgjorde 21,886 kronor. De under samma år genom återfall
förverkade premiemedlen utgjorde 1,735 kronor.
För att sätta fångar i stånd att i någon mån bispringa dem, som
genom deras förvållande råkat i nöd, samt för vidmakthållande
eller återknytande af familjebanden, äga de rätt att af den
s. k. disponibla delen af arbetsförtjänsten till sina närmaste
anhöriga hemsända medel, och genom för ändamålet skänkta medel,
David Carnegies donationsfond, kan Fångvårdsstyrelsen till dessa
understödsbelopp lämna tillskott. Under år 1898 hemsändes af 280 å
de centrala straffanstalterna intagna fångar ett sammanlagdt belopp
af 1,789 kronor, hvartill Fångvårdsstyrelsen af ofvanberörda fond
tillsköt 1,532 kronor.
Verksamheten för frigifna fångars understödjande bedrifves dels
af Centralföreningen till stöd för frigifna, dels af Drottningens
skyddshem och 23 skydds-eller fångvårdsföreningar inom länen. Af
dessa erhöllo under år 1898 i allt 1,115 personer understöd i form
af anskaffad tjänst eller anvisadt arbete, beklädnad, verktyg,
reseunderstöd o. d.
Samtliga nettoutgifterna för rikets fångvård (däri inräknadt
underhållskostnaderna för byggnader men ej uppförandet af nya
fängelser) hafva i medeltal för åren 1891/95 utgjort 1,766,044
kronor. Dagportionskostnaden pr fånge har under samma tid ut gjort
29’5 o öre. Ar 1898 uppgick hela kostnaden cill 1,707,032 kronor
och dagportionen till 30-97 öre, nämligen vid centralfängelserna
och tvångsarbetsanstalterna 27’43 öre och vid läns- och kronohäktena
samt Stockholms stads rannsak-ningsfängelse 34’o 2 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
