Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.3. Kommunalförvaltningen. Af redaktionssekreteraren G. Aldén, Stockholm - III.3.b. Fattigvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAB. 41.
FATTIGVÅRDEN.
Fattigvården, åren 1876/95 och 1898.
233
Medeltal för åren
Medelfolkmängd.
Understödstagare.
På 1,000 inb.
Utgifter för fattigvården, kronor.
Direkta.
Indirekta. *
Summa.
I allt.
Pr inb.
1876/80 ......
4,500,000 4,605,000 4,742,000 4,832,000 5,036,000
150,894 162,418 172,233 181,813 176,418
52,726
61,280 64,706 71,847 65.559’
203,020 223,008 230,030 2,13,000 241,077
45-2
48-6 50-0
52-5 48-0
7,377,000 8,656,000 9,535,000 11,613,000 13.208.000
1-64 1-88 2-01
2-40 2’62
1881/85
1886/90
1891/95 .....
År 1898 ......
för man skall försörja sin hustru; föräldrar och barn skola i mån
af behof och förmåga försörja hvarandra. Tjänstehjon och andra
arbetare, deras hustrur och minderåriga barn skola försörjas af
husbonden under den tid arbetsaftalet gäller.)
Fattigvårdsstyrelse är på landet kommunalnämnden, där ej särskild
styrelse tillsättes, hvilket är mindre vanligt. I städerna lyder
alltid fattigvården under egen styrelse, bestående af minst fem
personer, i regeln valda på fyra år. Kyrkoherden är själfskrifven
ledamot af styrelsen (både på landsbygden och i städerna):
kvinna kan inväljas (sedan 1889) i särskild styrelse (men ej i
kommunalnämnd). I Stockholm består styrelsen (fattigvårdsnämnden)
af 16 af stadsfullmäktige valda ledamöter, med öfverståthållaren
såsom ordförande; därjämte finnas åtta lokala styrelser (en i hvarje
af stadens territoriella kyrkoförsamlingar) samt för hela staden en
fattigvårdsinspektör, hvilken senare befattning inrättades år 1899.
Kommun på landet kan, under vissa villkor, fördela sig i rotar,
hvilka hvar för sig ansvara för sin fattigvård; härför erfordras
dock kvalificerad pluralitet (2/s) på kommunalstämman och
sanktion af länsstyrelsen. Denna anordning blir alltmera sällsynt
och fanns år 1898 endast i 254 landskommuner af 2,386. Större
egendomsinnehavare fär, om han befinnes vederhäftig, själf ansvara
för sina under-hafvande (»enskildt fattigvårdssamhälle») och befrias
då från halfva fattigvårdsskatten till kommunen, något som år 1898
ägde rum i 69 fall.
Hemortsrätt (se ofvan) tillkommer svensk medborgare i den kommun,
där han senast blifvit eller lagligen bort blifva mantalsskrifven,
hvilket åter sker, där han anses ha sitt bo och hemvist. Den
hemortsrätt en person har vid fyllda 60 år behålles sedermera. Hustru
har samma hemortsrätt som mannen. Änka eller frånskild hustru
behåller den hemortsrätt, som hon under äktenskapet senast
ägde, tills hon kan få annan. Äkta minderårigt barn har faderns
hemortsrätt, men om han är död, moderns. Oäkta minderårigt barn
har moderns hemortsrätt. Om den, som inflyttar i ett samhälle,
för sig, hustru eller barn aret förut eller året efteråt åtnjutit
fattigvård från afflyttningsorten eller behöfver fattigvård under
första kalenderåret efter inflyttningen, anses han ha hemortsrätt
å afflyttningsorten. Ingen må förvägras rätt att välja vistelseort,
därför att han framdeles möjligen kan komma att behöfva fattigvård.
Besvär öfver vägradt fattigunderstöd kunna anföras hos de kommunala
representationerna och därefter hos länsstyrelsen.
Bettla är i lag förbjudet. Är anhållen bettlare i nödställd
belägenhet, får han understöd; i annat fall varnas han och kan i
svårare fall ådömas tvångsarbete. Minderårig (under femton år), som
upprepade gånger bettlat, ägas, enligt polismyndighetens bestämmelse,
i hemmet af föräldrar eller vårdare.
Barn tillhörande föräldrar med fattigunderstöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
