Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.6. Turistväsende och idrott - IV.6.b. Idrott, af öfverstelöjtnanten V. Balck, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA ODLINGEN.
Vid Söderköping.
Idrott (sport).
Idrott är ett fornsvenskt ord, hvilket bevisar, att idrottsöfningar
förekommit hos vårt folk sedan äldsta tider. Forntidens i
viking farande, landeröfrande och koloniserande nordbor väckte
uppmärksamhet rundt om i världen för sin kroppsliga skönhet, styrka
och skarpsinnighet. Hos dem gällde som sed att utbilda sig i styrka,
smidighet och mod, hvarjämte själsodlingen främjades genom öfning i
diktkonst och lagkunskap. Deras förnämsta idrottsöfningar utgjordes
af kapplöpning, med eller utan krigsrustning, olika slags språng och
hopp, brottning, dragkamp och andra kampöfningar samt kraftprof,
skidlöpning, skridsko-åkning, simning, ridning, spjutkastning,
bågskjutning samt fäktöfningar med svärd och sköld. Dessutom
förekommo en mängd kast- och springlekar, förnämligast bollspel. Jakt
och fiske stodo äfven högt i anseende, icke blott såsom näringsgrenar
utan ock såsom idrott, då det gällde att säkert reda sig i skog
och mark och på sjö. Att nordbon såsom sjöfarande var en väldig
idrottsman och krigare, därom vittnar icke blott Nordens utan ock
flera länders historia.
Ofvannämnda idrottsöfningar äro alltså nästan desamma, hvilka
bibehållit sig tämligen oförändrade århundradena igenom intill våra
dagar, och man anser, att forntidens skandinaver stodo på höjden
af kroppslig ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
