- Project Runeberg -  Sveriges land och folk /
362

(1901) [MARC] Author: Gustav Sundbärg - Tema: Statistics
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.8. Den vittra litteraturen. Af lektorn fil. dr R. Steffen, Örebro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA
ODLINGEN.

Hvad särskildt angår den vittra literaturen, ha vårt folks
medfödda kärlek till naturen samt dess lifliga inbillningskraft
gifvit sig uttryck i en ganska rik lyrisk, eller kanske rättare
lyrisk-episk diktning; däremot har vår dramatiska litteratur i
regeln varit mindre betydande. Hvad angår de olika epokerna af den
svenska vitterhetens historia, sammanfalla de i det stora hela med
motsvarande inom världslitteraturen, eller - före inträdet af en
lifligare kulturgemenskap med södra Europas folk - ännu närmare
med de olika faserna inom den kultur, som länge var till stor del
gemensam för de nordiska folken.

Efter all sannolikhet har nämligen äfven Sverige haft en
fornlitteratur af samma slag som isländingarnes eddasånger och
anglosaxarnes Beowulfskväde. Många skäl tala för att sistnämnda epos
är grundadt på dikter af svenskt ursprung, och genom inristningar
på stenar har ådagalagts, att åtminstone några af de sagor, som
utgöra ämnen för eddasångerna, varit kända äfven i Sverige. Vid
offerfesterna i gamla Uppsala brukade också många sånger föredragas,
enligt hvad Adam af Bremen förtäljer. Emellertid äro spåren af
denna äldsta litteratur ganska sällsynta och bestå hufvudsakligen i
korta inskrifter på runstenarna, som i vårt land äro mycket talrika:
ungefär 2,000, hvaraf hälften i Uppland. De äldsta härstamma från
500-talet, men de flesta tillhöra öfvergångsperioden emellan hedendom
och kristendom. Några inskrifter äro affattade i allittererad
versform och innehålla brottstycken af större kväden, som gått
förlorade. Så är särskildt förhållandet med inskriften på »Rökstenen»
i Östergötland, den längsta kända i världen, bestående af 750 runor.

En annan litteraturgren, som äfven utmärker vår forntid,
är landskapslagarna, i hvilka uppenbarar sig en ursprunglig
och själfständig rättsuppfattning. Dessa lagar voro, för att
bättre fästa sig i minnet, från början affattade i versform, men
sedermera omskrefvos de på prosa. Den äldsta af de skrifna lagarna
är Västgötalagen, som daterar sig från början af 1200-talet.

I och med kristendomens införande och Sveriges inkorporerande i den
katolska kyrkan försvann denna hedniska litteratur. Latinet blef de
lärdas språk, och den religiösa litteraturen blef förhärskande. Det
är mystikens och skolastikens tidehvarf. Som mystikens representant
står den heliga Birgitta (1303/73), medeltidens mest framstående
svenska författare. Hennes »Uppenbarelser», som först skrefvos
på svenska och sedan af hennes biktfäder öfversattes till latin,
utmärka sig för en glödande fantasi och bildrikedom.

Vid samma tid gjorde svenskarne bekantskap med riddarväsendet,
hvilket ingaf dem smak för medeltidens romantik. Denna riktning
representeras hos oss af några bearbetningar och öfversättningar
af utländska riddarromaner.

Medeltidens mest nationella poesi är emellertid de dikter, som kallas
folkvisor. Dessa sånger, af hvilka flertalet är gemensamt för hela
norden, ha ända till våra dagar lefvat på folkets läppar. Folkvisorna
äro ganska omväxlande till innehållet; en del behandla de gamla
hjältesagornas kämpar och dessas bedrifter eller naturgudomligheter
och deras förhållande till människorna, i andra åter, och de äro de
flesta, besjungas riddarlifvet och kärleken. Men hvilka än ämnena
äro, så är framställningen i visorna episk, stundom med dramatiska
drag, och samtal och händelser äro lifligt och åskådligt framställda.

Humanismen har lämnat endast mycket svaga spår i vår litteratur från
1400-och 1500-talen; först genom reformationen vaknar litteraturen
till nytt lif. I spetsen för reformationstidens idéer gick Olaus
Petri (1493/1552), en ovanligt ädel, själfständig och modig man,
Luthers personlige lärjunge. Allt hvad han skrifvit vittnar om
en kraftig genialitet, och hans stil bär prägel af på samma gång
enkelhet, lärdom och en ovanligt skarpsinnig uppfattning. Få
författare ha som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:49:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig01/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free