- Project Runeberg -  Sveriges land och folk /
366

(1901) [MARC] Author: Gustav Sundbärg - Tema: Statistics
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.8. Den vittra litteraturen. Af lektorn fil. dr R. Steffen, Örebro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

366

IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA ODLINGEN.

blef delvis dunkel, är han dock en öfverlägsen skaldebegåfning, och
hans sagospel »Lycksalighetens ö», med ämne från en medeltidssaga,
är ett af de skönaste skaldeverk romantiken skapat.

En annan för den romantiska skolan icke mindre typisk representant
- som dock ej tillhörde Atterboms krets - är E. J. Stagnelius
(1793/1823). Stagnelius är en mystiker, hvars poesi, genomträngd
och färgad af gnosti-cism, växlar emellan glödande sinnlighet
och djup smärta öfver jordelifvets brister. Ingen svensk skald
har format så harmoniskt välljudande verser som han. Stagnelius
försökte sig inom poesiens alla områden, till och med dramats, och
sina ämnen valde han från de mest olika sfärer: antikens värld,
nordens forntid och den gammalkristna legenden. Ännu en annan är
E. Sjöberg (1794/1828), pseudonymen Vitalis, som rönt inflytande
af nyromantiken men tillämpade dess grundsatser själf ständigt i
sina ädla, melankoliska dikter, hvarjämte han satiriskt skämtande
uppträdde emot dess öfverdrifter.

Trots dessa öfver-lägsna skaldeförmågor blef den romantiska
riktningen aldrig verkligt populär i vårt land - därtill saknade
den för mycket den klarhet, som vårt folk älskar -, och det var
ej genom den nya skolan utan vid sidan af henne, som den svenska
vitterheten vid denna tid nådde en rent af klassisk fulländning. De,
som orsakade denna blomstring, voro Esaias Tegnér (1782/ 1846)
och E. G. Geijer (1783/1847). Dessa två, som representera olika,
sidor af det svenska folklynnet, anses i allmänhet - jämte den
något senare uppträdande Runeberg - som våra nationalskalder. Trots
alla individuella olikheter dem emellan höra de i folkmedvetandet
så tillsammans, att man knappast kan nämna den ene utan att tänka
på den andre.. Båda voro värmlänningar, båda voro under någon tid
medlemmar af Götiska förbundet, som gjort

Esaias Tegnér.

oivci iui uu.iiu.ei, sum gjurb

till sin uppgift att stärka fosterlandskärleken och intresset
för nordens forntid för att på så sätt väcka ungdomen till kraft
och mannamod. Båda voro universitetsprofessorer, Geijer i Uppsala,
Tegnér i Lund - Tegnér utnämndes sedermera till biskop, till hvilken
befattning han dock ej var fullt lämplig -, och båda skrefvo dikter
med ämnen från forntiden. Men det är endast i dessa yttre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:49:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig01/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free