Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.9. De sköna konsterna - IV.9.c. Målning, af f. d. professorn fil. dr C. R. Nyblom, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLNING.
383
lade Karl X:s och Karl XI:s bataljer i Polen och Skåne. Alla dessa
voro, som man ser, från utlandet inflyttade eller härstammande
konstnärer. Men i slutet af denna långa rad hafva vi äfven att
ihågkomma ett par svenskar: Johan Syl-vius (T 1695), som arbetade på
Drottningholms prydande med plafonder, och Erik Dahlberg (1625/1703),
den store ingeniörgeneralen, som i sin ungdom besökte Italien och
där studerade teckning vid sidan af sin >;konterfejare», Klöc-ker,
och som sedan lämnade tecknade utkast till underlag för Lemkes
bataljtaflor samt sist reste sig ett konstnärligt minnesmärke
af bestående värde i sin bekanta samling af svenska stads- och
herrgårdsbilder, kallad »Suecia antiqua et bodierna».
Det var D. v. Kraffts lärjungar, som under första tredjedelen
af 1700-talet fyllde tidens behof af målarkonst, d. v. s. som
porträttörer. Dessa voro först två äldre, J. J). Swartz (16781740)
och G. Schröder (1684/1750), sedan Lör. Pasch d. ä. (1702/66), som
i frihetstidens början var på modet som porträttmålare, O. Arenius
(1701 66), prästson från Uppland, som på 1740-talet efterträdde
Pasch, samt J. H. Sche/el (1690 1781), som slår bryggan från det
äldre mörkfärgade måleriet öfver till rokokotidens ljuslätta färgton.
Därmed förbereddes det franska inflytandet på svenskt måleri, hvilket
vardt ett fullbordadt faktum, då på grefve K. G. Tessins beifran
fransmannen G. Taraval (1701 50) inkallades 1732, hvarpå 1735 första
grunden till Målarakademien lades af den nämnde mecenaten. Taraval
blef den nya anstaltens oegennyttige lärare i teckning, hvarmed han
fortfor till sin död, jämte det att han arbetade med dekoreringen
af kungliga slottet. Denna franska riktnings förste målsman blef
svensken G. Landberg (1695 1786). Efter att ha vistats i Paris 1717
45 och där inhämtat rokokons egentliga konst, pastell måleriet,
hos italienska målarinnan Rosalba Carriera kom han hem sistnämnda år
och blef snart den förnäma societetens favoritmålare. L. var också
själf en världsman, sådan som tiden fordrade, och bäst lyckades
han med damporträtt, af hvilka väl det yppersta är fru Schröders
ofullbordade bild i Konstakademien. Men hade han gjort början med en
längre vistelse i smakens hufvudstad på den tiden, så efterföljdes
han också af en hel rad svenska målare, hvilka i Paris dels sökte
och vunno sin konstnärliga utbildning, dels stannade där återstoden
af sitt lif såsom natu-raliserade fransmän.
Den förnämste bland dessa torde vara Alex. Roslin (1718/93), som från
sin födelsestad Malmö kom till Stockholm 1736 och där studerade
under Schröder, hvarpå han 1745 reste i Tyskland och Italien,
öfverallt målande för sitt uppehälle. Sist kom han 1752 till Paris,
hvarest han redan 1753 blef ledamot af Akademien. Där slog han sig
ned för framtiden. I midten af 1770-talet besökte han hemlandet och
vistades någon tid i Petersburg. För öfrigt hade han sin bostad
i Paris, där han gift sig och dog midt under revolutionen. Han
var under sin krafts dagar den förnäma världens målare, och han
tillfredsställde denna värld, som kanske mindre frågade efter djup
karakteristik än briljant färg och illusoriskt atergifvande af
stoffet i dräkten, såsom siden och sammet, guld och juveler. Här
i hemlandet representeras denna hans konst af Gustaf III:s stora
porträtt på Gripsholm samt af flera lyckade porträttgrupper. Ett
af hans bästa karaktärsporträtt är bilden af Karl von Linné (1775,
Vetenskapsakademien). - I Paris vistades äfven P. Kraft d. ä. (1720
93), hvilken hemkommen porträtterade mera borgerliga kretsar;
’så äfven Lör. Pasch d. y. (1733/1805), som efter parisstudierna
blef den gustavianska tidens porträttör inom de högre klasserna. -
I Paris stannade liksom Roslin de båda berömda miniatyrmålarne
P. A. Hall (1739 93) och Nik. Lafrensen d. y. (1737 1807), af hvilka
den förre blott målade porträtt, den senare åter därjämte offrade
åt den frivola riktning, som fransk konst hyllade under tiden
före revolutionen. Här tilläggas ännu tvenne af dessa parisfarare,
nämligen P. Hilleström (1732/1815), skildraren af den gustavianska
tidens familjeinteriörer, och A. U. Wertmüller (1749/1812),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
