- Project Runeberg -  Sveriges land och folk /
388

(1901) [MARC] Author: Gustav Sundbärg - Tema: Statistics
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.9. De sköna konsterna - IV.9.d. Tonkonst, af skriftställaren dr A. Lindgren, Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Nya operabyggnaden i Stockholm.


Tonkonst.



Det är egentligen först under 19:e århundradet Sverige har att
uppvisa en mera lifskraftig och själfständig tonkonst. Men så långt
vår historia sträcker sig, ja ända från den dunkla sagotiden, ha
musiken och dess utöfvare varit omhuldade af hög och låg. Sånger
utfördes vid offer och gästabud, den fornnordiske skalden slog
»konstiga grepp» på sin harpa, såväl till sina kväden som för
att lifva sinnena till dans. Sången var kanske ursprungligen mera
reciterande, till skillnad från den senare »folkvisan», medeltidens
förnämsta melodiskatt, hvilken fordom, såsom ännu sker på Färöarna
och såsom antydes genom själfva namnet »ballad», sjöngs under
utförande af en pantomimisk dans.

Med katolska religionen hitkom denna kyrkas praktfulla musikaliska
kult med dess »sjungepräster» och korgossar. Sång var ett af de
viktigare läroämnena i klosterskolorna, och äfven efter reformationen
intog den en framstående plats å skolschemat. Vasakonungarne
voro mycket musikaliska. Gustaf Vasa var ifrig lutspelare, Erik
XIV komponerade, Sigismund medförde polska musiker till Sverige,
Gustaf Adolf förbättrade fältmusiken, Kristina inkallade franska
och italienska sångare och musikanter samt odlade i synnerhet den
allegoriska »baletten».

Ätten Düben var under lång tid den förnämsta representanten
för svensk tonkonst, något senare J. H. Roman (1694/1758). Ett
mera ordnadt konsertväsen började nu uppstå, och flera utländska
operatrupper inkallades. En stadigvarande svensk operascen grundades
af Gustaf III och började sin verksamhet med operan »Thetis och
Pelée» 1773 samt fick eget operahus 1782, invigdt med den inkallade
tysken Naumanns »Cora och Alonzo», snart efterföljd af densammes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:49:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverig01/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free