Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.d. Språkvetenskap, af docenten fil. dr O. von Friesen, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA
ODLINGEN.
runologiska studier föreligga i det först 1750 utgifna sammelverket
»Bautil, alle Svea och Göta rikens runstenar». En annan framstående
runolog var M. Celsius (1621/79). Det lefvande språkets »rykt och
uppodling» låg dessa äldre forskare varmt om hjärtat, och vi äga
från deras tid flera svenska grammatikor, såsom af N. Tiällman
(1652/1718) och J. Svedberg (1653/1735). Märkligast är dock
ett utkast till språklära under titeln »En svensk ordeskötsel»,
författadt af S. Columbus (1642/79). Här framställas meningar,
hvilka först vår tid vetat uppskatta.
Ganska rikt företrädd var redan nu den orientaliska språkvetenskapen,
till hvilken under denna tid grunden lades genom införande af ett
stort antal värdefulla handskrifter, särskildt arabiska. Betydande
samlare inom denna gren voro G. Sparfvenfeldt (1655/1727), M. Eneman
(1676/1714), J". J. Björnstålil (1731/ 79) och A. F. Sturtzenbecker
(1757/84).
Med J. Ihre (1707/80) inträder en ny period inom språkvetenskapen,
utmärkt af skärpt kritik och vidgade vyer. Ihre är den svenska
filologiens kanske största geni. Han förde forskningen öfver på
bredare grund genom att jämväl taga gotiskan och öfriga germanska
fornspråk till råds vid studiet af de nordiska. Mest kändt bland
hans talrika verk är »Glossarium sviogothicum», hvilket ännu som
etymologisk ordbok intager ett bemärkt rum. Äfven de inhemska
dialekterna uppmärksammades. Främst bland dialektologerna bör
S. Ho f (1703/86) nämnas, hvilken bl. a. skref ett utmärkt arbete
öfver västgötamålet. Af runologer framstår O. Celsius (1670/1756)
som en i sund vetenskaplig kritik och skarp iakttagelse värdig
samtida till Ihre och Hof. Flitig och inflytelserik grammatik-
och ordboksförfattare, om ock som vetenskapsman mindre märklig,
var A. Sahlstedt (1716/76). På öfvergången till följande period
står runforskaren J. G. Liljegren (1789/1837).
Utmärkta orientalister voro G. Peringer Lillieblad (1651/1710),
den redan nämnde O. Celsius, M. Norberg (1747/1826), K.oM. Agrell
(1764/1840), J. Berggren (1790/1868) och den genialiske
J. D. Åkerblad (1763/1819), hvilken för sitt viktiga bidrag till
Rosettestenens tolkning blifvit kallad »den förste egyptologen».
Med midten af 1800-talet gör den historiska och komparativa
språkvetenskapen - Rasks, Grimms och Bopps vetenskap -
genombrott i den svenska filologien. Redan förut hade ett
ypperligt material vunnits genom K. J. Schlyters (1795/1888)
utmärkta edition af Sveriges gamla lagar och genom det 1843
stiftade Svenska fornskriftsällskapets publikationer, för hvilka
särskildt G. S. Klemming (1823/93) var verksam. Den, som infört
den historiska forskningsmetoden i Sverige, är J. E. Rydqvist
(1800/77), genom sitt omfattande verk »Svenska språkets lagar»,
hvilket är »det första och största strängt vetenskapliga arbete
rörande modersmålets historia». Den jämförande forskningsmetoden
fick sin förste representant i M. B. Richert (1837/86). J. M. Rietz
(1815/68) utgaf ett omfattande Svenskt dialektlexikon.
Det uppsving, språkforskningen gjort i vårt land under den senaste
mansåldern, är högst betydligt. Af nu lefvande forskare på den
nordiska språkvetenskapens område må nämnas följande. L. F. Läffler
(f. 1847) har gifvit grundläggande bidrag till uppfattningen af
germansk och nordisk språkhistoria. A. Noreen (f. 1854) har utvecklat
ett synnerligen rikt och betydelsefullt författarskap. Genom sina
första arbeten gjorde han epok i dialektforskningens historia. Senare
har han utgifvit utmärkta arbeten i fornvästnordisk och forn-svensk
grammatik samt allmän språkvetenskap. Särdeles viktiga undersökningar
ha gjorts af utgifvaren af Arkiv för nordisk filologi, samtidens
förnämsta tidskrift i sitt fack, A. Kock (f. 1851), framför allt i
svensk språkhistoria. Genom sina talrika arbeten har Kock kanske mer
än någon riktat kunskapen om svenska språkets utveckling. E. Tegnér
d. y. (f. 1843) har publicerat spirituella arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
