Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.e. Historia - IV.10.f. Arkeologi, numismatik, svensk etnografi och folklore, af docenten fil. dr O. Almgren, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA
ODLINGEN.
fattande tiden 817/1350 och 1401/1410), Konung Gustaf I:s
registrator, Svenska riksrådets protokoll, Svenska riksdagsakter från
1523; af Utrikesdepartementet: den betydande aktsamlingen Sveriges
traktater; af Vitterhets-, historie-och antikvitetsakademien: Axel
Oxenstiernas skrifter och brefväxling, m. m. Bland urkundsutgifvare
under de sista decennierna må särskildt nämnas: O. S. Rydberg
(1822/99), den samvetsgranne utgifvaren af den nyssnämnda utmärkta
serien Sveriges traktater; C. (j. Styf e (f. 1817), specialist på
medeltiden; C. Silfcer-stoipe (1840/99); E. Hildebrand (f. 1848),
redaktör för vår historieforsknings nuvarande främsta organ,
Historisk tidskrift; samt P. Sondén (f. 1853).
Såsom naturligt är, har den nutida historieskrifningen i Sverige
företrädesvis, ehuru ingalunda uteslutande, sysselsatt sig med
fäderneslandets historia. En serie betydande och på omfattande
källstudier grundade framställningar af olika tide-hvarfs historia
hafva utarbetats af C. G. Styffe (den senare medeltiden),
F. F. Carlson (1811/87; från 1654 till början af 1700-talet),
C. G. Malmström (f. 1822; frihetstiden) och C. T. Odliner (f. 1836;
perioderna 1632/44 samt 1772/86). Vid Uppsala universitet har
H. Hjärne (f. 1848), framstående kännare äfven af de slaviska
folkens historia, utöfvat stort inflytande på en ansenlig samling
lärjungar. I Lund ledes undervisningen af M. Weibull (f. 1835),
specialist på Gustaf II Adolfs och drottning Kristinas historia,
och vid Göteborgs högskola af L. Stavenow (f. 1864), specialist
på 1700-talets historia. I Uppsala märkes äfven S. J. Boëthius
(f. 1850; bl. a. ett arbete om den franska revolutionen).
H. Forssell (f. 1843) har offentliggjort värdefulla utredningar
rörande äldre och nyare tiders ekonomiska historia. Bland
kulturhistoriska författare märkas H. Hildebrand (f. 1842;
»Sveriges medeltid» m. fl. arbeten), CL Annerstedt (f. 1839),
Elof Tepnér (1844/1900) och H. Schück (f. 1855). Den svenska
statsförfattningens historia har skrifvits af Kr. Naumann
(1810/88) och E. Hildebrand. Ernst Carlson (f. 1854) utarbetar
fortsättning ä faderns arbete om Karl XII:s regering. I öfrigt må
nämnas: H. Wieselgren (f. 1835), känd för framstående biografiskt
författarskap; T. Westrin (f. 1850; ett flertal biografier i Nordisk
familjebok); Ellen Fries (1855/1900), A. Hammarskjöld (f. 1848),
O. Sjögren (f. 1844) och E. Svensén (f. 1850), hvilka äfven inlagt
betydande förtjänst om historiens popularisering. - Generalstaben
har påbörjat en serie utförliga framställningar af Sveriges krig
(först kriget med Ryssland 1808/09); af krigshistorici i öfrigt kan
nämnas G. Björlin (f. 1845). Genealogiska forskningar bedrifvas
med stort intresse och hafva ett eget organ i Personhistorisk
tidskrift. Äfven lokalhistorien har många idkare.
H. L. Rydin (f. 1822) och O. Alin (1846/1900) hafva utgifvit
betydelsefulla arbeten i svensk statsrätt (t. ex. »Svenska riksdagen»
af den förre och »Svensknorska unionen» af den senare); äfven
N. Höjer (f. 1853) och R. Kjellén (f. 1864) äro verksamma på detta
område. I Statsvetenskaplig tidskrift finnes ett organ för äfven
hithörande studier.
Som allmänt omdöme kan sägas, att den nutida svenska
historieskrifningen är stadd i liflig och mångsidig utveckling. Den
är tillgänglig för intryck och väckelser från utlandet, men i
hufvudsak fullföljes en sant nationell vetenskaplig forskning.
Arkeologi, numismatik, svensk etnografi och folklore.
Intresset för landets forntida minnesmärken och fornfynd daterar
sig i Sverige ända från 1600-talet. Den tidens fornforskning, hvars
förnämste representant var den snillrike Olof Rudbeck (1630/1702),
hade dock en alltför fantastisk och chauvinistisk prägel för
att kunna vinna några säkra resultat. Den verkligt vetenskapliga
fornforskningen börjar i vårt land liksom i Danmark först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
