Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.p. Invärtes medicin, af professorn med. dr S. E. Henschen, Stockholm - IV.10.q. Kirurgi, af professorn med. dr J. Berg, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1831), senast om syfilis congenita, samt E. Welander (f. 1846),
som gjort undersökningar om kvicksilfrets upptagande och afskiljande
ur människokroppen och uppfunnit nya behandlingsmetoder.
Sinnessjukdomarnas vetenskapliga studium grundlades hos oss
1859 af N. G. Kjellberg (1827/93), som öppnade den första
psykiatriska kliniken i Uppsala. Nervsjukdomarna hafva bearbetats
af bl. a. <i>Fr. Lennmalm</i< (f. 1858), H. Köster (f. 1858) och
flera yngre läkare. De äldsta svenska hälsokällorna analyserades
af Urban Hjärne (1641/1724). J. O. Lagberg (1789/1856) införde
den moderna vattenbehandlingen. Balneo- och klimatoterapien har
befordrats praktiskt och vetenskapligt särskildt af <i<C. Curman</i>
(f. 1833), som analyserat västkustens klimat och badförhållanden,
samt af A. Levertin (f. 1843). För magsjukdomarnas behandling har E. G. Johnson (f. 1852) verkat, och för hypnotismen O. G. Wetterstrand (f. 1845).
Kirurgien utöfvades i Sverige intill 1700-talets midt såsom ett
handtverk af de s. k. barberarne och fältskärerna. Vid denna tid
trängde äfven till oss den vetenskapliga anda, som alstrats af
anatomiens utveckling, och den både som teoretiker och praktiker högt
förtjänte Olof af Acrel (1717/1806) nämnes med rätta kirurgiens fader
i vårt land. Genom upphäfvandet af den s. k. kirurgiska societeten
(1797) och inrättandet af Karolinska institutet i hufvudstaden
(1810) föllo de gamla skrankorna mellan läkaren och kirurgen;
härefter kräfves af den svenske läkaren att äga både teoretisk
och praktisk utbildning äfven i kirurgi. Största förtjänsten
att hos oss ha infört en ordnad klinisk-kirurgisk undervisning
tillkommer K. J. Ekströmer (1793/1860). Hans verk fullföljdes af
den framstående läraren och skicklige kirurgen K. G. Santesson
(1819/86). Vid hans sida verkade K. J. Rossander (1828/1901),
mest såsom oftalmolog. – Senare än i hufvudstaden vann kirurgien
vid universiteten egna målsmän. Banbrytande som kliniska lärare
voro i Uppsala K. B. Mesterton (1826/87) och i Lund K. J. Ask
(1825/97). Tack vare den grundliga specialutbildning, som numera
kräfves, äger Sverige en hel skara väl skolade kirurger. Äfven den
litterära verksamheten på detta område är i starkt stigande. Bland
nu lefvande kirurger har K. G. Lennander i Uppsala (f. 1857) gjort
sig mest känd på bukkirurgiens fält. Såsom lärare verka i Stockholm
J. Berg (f. 1851) och J. Akerman (f. 1861) samt i Lund J. Borelius (f. 1859).
Förlossningskonsten räknar i Sverige sin första vetenskapliga
höjning från 1600-talets slut, framför allt genom J. von Hoorn
(1662/1724). Särskild professur i obstetrik upprättades vid collegium medicum 1761, och genom dess förste innehafvare D. von Schulzenheims (1732/1823) energiska åtgöranden bragtes (1775) det Allmänna barnbördshuset till stånd. P. G. Cederschiöld (1782(1848) bidrog verksamt till såväl den obstetriska läkarbildningens som barnmorskeundervisningens förbättrande. Den kirurgiska gynekologien har haft en mängd skickliga utöfvare; här må nämnas S. Sköldberg (1838/72), <I>V. Netzel</i> (f. 1834), M. Salin (f. 1851), K. G. Lennander m. fl.
Den vetenskapliga ögonläkekonstens anor i vårt land kunna
räknas från K. Fr. Ribe (1708/64). Den uppblomstring, som
oftalmologien visade under 1700-talets senare hälft, följdes af en
50-årig dekadans. Dess pånyttfödelse kan räknas från den tid, då
K. J. Rossander i Stockholm 1857 och M. K. Löwegren (f. 1836) i Lund 1868 återupptogo systematisk undervisning i detta ämne. J. Widmark
(f. 1850) är känd genom sina forskningar öfver ljusets inflytande
på ögat, A. Gullstrand (f. 1862) har undersökt ögats brytningslagar,
och E. Nordenson (f. 1847) har studerat näthinneaflossningen.
Sveriges förnämsta medicinska tidskrifter äro Nordiskt medicinskt
arkiv, Uppsala läkarförenings förhandlingar samt Hygiea, den
sistnämnda utgifven af Svenska läkarsällskapet, som bildades 1808.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
